johan nordlander norrländskt skolliv

114 CORRECTOR TURDINS STRIDER.
detta sätt bleve i vänlighet »slättadx (förlikt), vore så mycket
lämpligare, menade han, som bägge vore prästmän och tillförne
varit såta vänner. För övrigt klagade Turdin, att han
oskäligt länge uppehållits från sin betalning för de tre år,
som rektor Norman hyrt hans gård. Denne gick nu först in
på en medling, men när han andra dagen därom beskickades
och Turdin inställt sig för likvidationens företagande, lät Herr
Norman svara, dels att han icke hade tid därtill, dels att
hans skrifter och dokumenter i saken vore i staden. Föga
nöjd härmed, protesterade Herr Turdin på intresse, expenser
och all den skada, han härigenom kunde taga. Huru det gick
med betalningen, känna vi ej.
De båda rektorerna synas emellertid snart ha blivit försonade
med varandra. När Turdin en gång som bäst för rådstugurätten
utför sin talan emot en annan person, kommer
Norman, alldeles oombedd, tillstädes och biträder sin ämbetsbroder.
Därom mera i det följande.
Israel Lehn var en borgare i staden, med vilken Turdin
ofta hade en gås oplockad. Född i Södertälje, hade Lehn
kommit till Piteå och där genom gifte blivit befryndad med
en borgare i staden. Själv vann han ock burskap därstädes
år 1676 och nämnes såsom innehavare av än det ena förtroendeuppdraget,
än det andra. Ar 1678 valdes han jämte tre
andra borgare till »utridare». Dessa skulle ha uppsikt med
allt landsköp i Skellefteå socken och i lappmarken. Av vad
som konfiskerades skulle de bekomma halvparten. Troligen
hade Lehn ock, sin plikt likmätigt, ett vaket öga på dem,
som kunde antagas vara hugade att i detta avseende bryta mot
lag och förordning. Han befinnes nämligen ha gjort ganska
inbringande beslag.
Några år senare blev Lehn antagen till gästgivare i staden,
och härför lovade man honom 15 daler årligen samt laxfisket
vid staden, vilket han skulle hava utan taxa. Är 1685 uppsade
han emellertid gästgiveriet och blev ungefär samtidigt
betrodd med två andra uppdrag: han valdes till uppsynings-