johan nordlander norrländskt skolliv

122 CONKECTOB ÏUBDINS STRIDER.
sin ordning Lehn till rätta för denna beskyllning. När målet
för första gången förekom, d. 9 maj 1687, begärde Lehn, att
rätten skulle ålägga Turdin att skriftligen sin klagan i rätten
inlägga, då han på sin sida också skulle skriftligen sig förklara.
Rätten gav sitt bifall härtill och uppsköt målet. Under
de korta förhandlingarna hade Lehn hunnit att till sin
motståndare fälla ett yttrande, som han sedan fick ångra.
Detta lydde sålunda: Tig vill jag väl agera med, tig haver
jag i säcken; fattas intet mera, allenast jag knyter till bandet.
Enligt Lehns skriftliga förklaring skulle emellertid hans
anklagelse alls icke gälla stöld eller något dylikt, utan i sin
skrift till superintendenten hade han blott framhållit, vilken
vänskap han bevist Turdin, då han på dennes trägna anhållan
hjälpt till att med eu 3-dalersplåt, som Turdin givit honom
i handen, förlika Klumb. Han hade endast beropat sig på
det vänstycke, som han därmed gjort Turdin, i det han avböjt
den rättegångsprocess, som detta oväsendet eljest skulle
haA r a förorsakat. Under Lehns frånvaro skulle Turdin för hans
piga Sara berättat, att Lehn vore honom tegel skyldig och
att Lehn vidare genom honom befallt henne taga så mycket
tegel utur Ivlumbens stuga. På det viset hade Turdin tubbat
pigan att taga tegel, allt enligt Lehns framställning för rätten.
Saken var emellertid icke så farlig, som det lät. Ehuru
Lehn varit av rätten tillsagd att skaffa pigan Sara för rätta
för att vittna, hade han ej gjort detta, såsom lian föregav, av
den anledning, att hon vistades på landsbygden. Rektor Forzelius,
Mag:r Pet. Graan och f. d. borgmästaren Olof Johansson
hade emellertid efter hennes berättelse uppsatt en attest, som
ställde saken i ett annat ljus. Enligt henne hade Turdin
lånat sin granne Lehn tegel. En dag behövde conrector högeligen
sådant själv och önskade få igen sitt lån. Lehn var
då borta, men då pigan Sara visste av detta lån och även
visste, att hennes husbonde tillsagt Turdin tegel hos Thomas
Sundel och att detta slagit felt, ville hon konservera sin husbondes
tro och redlighet samt gick därför uti en god tro och
tog utur Ivlumbens stuga så mycket tegel, som Turdin hade