FUNK Bok.indd - KK-stiftelsen

Bransch- eller samhällsperspektiv
En mängd satsningar pågår för att stimulera upplevelseindustrin i olika länder. Några
exempel gavs i inledningen. Insatserna kan delas in i två perspektiv:
1. Samling av branscher som ofta går under följande namn: cultural industries, copyright
industries, creative industries, entertainment industry.
2. Samhället som helhet eller en stor del av ekonomin: cultural economy, creeative economy,
experience economy, entertainment economy.
Den första kategorin motsvarar vad vi i Sverige brukar mena med upplevelseindustrin
(KK-stiftelsen 2003); den andra upplevelsesamhället (Wahlström 2002). Skiljelinjen
mellan kategorierna är sällan tydlig eller logisk. Satsningarna kan dessutom delas in
utifrån målbilder, såsom sysselsättning, regional utveckling generellt, profilering av
nation, region eller stad m.m. I inledningen påpekades att upplevelseindustrin bidrar till
olika effekter – inte bara näringarna i sig, utan också till andra effekter såsom imageskapande.
Bör upplevelseindustrin likställas med andra branscher? Ett svar kommer från forskargruppen
FOCI i Storbritannien (Focus on Creative Industries), som menar att det är
upplevelseindustrin som sätter agendan som övriga branscher bör följa:
»Whilst FOCI welcomes the recognition of the strong economic contribution made by the creative
industries in terms of wealth creation and employment, we would also keenly stress that this
sector is very different from traditional industries. They deal in value and values, signs and
symbols; they are multi-skilled and fluid; they move between niches and create hybrids; they are
multi-national and they thrive on the margins of economic activity; they mix up making
money and making meaning. The challenge of the creative industries is the challenge of a new
form of economic understanding – they are not ’catching up’ with serious, mainstream industries,
they are setting the templates which these industries will follow.«
också indirekta effekter såsom imageskapande (både identitet och marknadsföring
utåt), bidrag till andra sektorer (i form av specialiserad input), klustermotorer (skapar förutsättningar
för andra verksamheter), i form av »dragare« (både för turism och lokalisering),
samt egenvärde (»kulturella argument«).
Effekterna har i alla dessa fall – mer eller mindre – sin bas i en kreativ grund. Denna
utgörs för det första av aktörerna som ytterst står bakom upplevelseindustrins produkter
och utveckling – producenter, kreatörer, arrangörer m.m. – och för det andra förutsättningar
för dessa – platser att visa upp sig, platser att öva sig på och ett stimulerande sammanhang.
6 Det är betoningen på kreativitet och skapande och förutsättningarna för
detta som har givit namn åt solsystemsmodellen: skapandet ger möjligheterna för alla
övriga effekter och motsvarar därmed solens betydelse i ett solsystem – utan sol, ingen
energi. 7 Figur 4. Solsystemsmodellen. Källa: Nielsén 2003/2004.
En anledning till varför upplevelseindustrin är svår att mäta och förstå är det stora inslaget
av indirekta effekter. I solsystemsmodellen spaltas några exempel upp för upplevelseindustrins
värden och effekter (Nielsén 2003/2004). Dessa effekter betonar exportpotentialen
och att upplevelseindustrins branscher kan vara näringar i sig själva, men
6
Betydelsen av ett stimulerande sammanhang diskuteras vidare på sidan 80ff.
7
En alternativ, liknande framställningen märks i ramverket bakom Hong Kong Creativity Index (HKCI) som
lyfter fram 4C: human capital, social capital, cultural capital, structural/institutional capital. Bakom indexet står
Desmond Hui vid Centre for Cultural Policy Research, Hong Kong University. Ramverket är senast uppdaterad
i en rapport för Home Affairs Bureau, Hong Kong SAR (2005).
30 31