FUNK Bok.indd - KK-stiftelsen

Upplevelser och branscher
Tre perspektiv
Vad kännetecknar upplevelseindustrin? Aktörerna, produkterna, färdigheterna och
konsumtionen är ett svar som sammanfattar de föregående avsnitten. Tre olika perspektiv
har använts för att försöka teckna en bild.
Det är en bild utan definitiva branschgränser. I stället betonas systemkaraktären.
För det första utgår KK-stiftelsens definition av upplevelseindustrin från ett konsumentperspektiv.
Det är vid själva konsumtionen som upplevelsen uppstår. Dessförinnan
kan en produkt enbart vara en potentiell upplevelse. Fokus ligger inte på produktionen
utan på sista steget i värdekedjan: när produkten har distribuerats och når en mottagare.
Konsumentperspektivet handlar också om att betona det ökade konsumentinflytandet
i upplevelseindustrin (och samhället generellt). Som konsument är man inte längre
passiv mottagare, utan är genom de olika interaktiva medierna i många fall delaktig i
produktionen. Åtminstone har man många val.
För det andra beskrevs en bild utifrån produkterna (outputen). I vissa fall fungerar
produkterna som insatser (specialiserad input) och i andra fall som slutresultat (kärnprodukter).
Utifrån samma grund kan flera affärsmodeller ta sin näring och flera kärnprodukter
produceras. Exemplet som illustrerade resonemanget var musikbranschens
två olika system – livebranschen respektive inspelningsindustrin – och deras produkter,
konsert respektive skiva (eller numera download).
Det tredje perspektivet tog fasta på denna grund och vilka som står bakom insatserna
i systemen. Flera aktörskluster eller »kultursystem« identifierades. Tydligt är att upplevelseindustrin
domineras av mikroföretag som sällan begränsar sig till en bransch.
Gemensamt för detta näringsliv är att det är beroende av, baserat på eller drar nytta av
»kulturuttrycken«.
Bäst blir det om man i en offentlig satsning kombinerar perspektiven. Ett exempel är
New Yorks satsning »Made in New York«, som vid första anblicken verkar vara en typisk
regional filmfond och kommisionärsverksamhet. En sådan brukar ta fasta på slutprodukterna
(filmerna) och stödja produktionerna. En satsning på film i en region börjar
därmed inte med att stimulera inputen i form av lokala filmskapare eller skådespelare,
utan tar snarare fasta på att locka till sig produktioner utifrån. I stället för att investera i
film- och skådespelarskolor byggs en filmfond upp.
Syftet i New York är att att stimulera en ökning av antalet film- och medieverksamheter,
vilket involverar att stärka och hålla kvar de befintliga, liksom att investera i stans
»kreativa kluster« generellt. Mest framträdande – enligt mallen för regional filmfond –
är att med finansiella och andra incitament locka till sig (och ha kvar) film- och tv-produktioner.
Men samtidigt stimulerar New Yorks borgmästarkontor dessutom skådespelarklustret
som ju rör sig mellan olika branscher. Insatser sker i form av platsbanker,
kompetenshöjning, utmärkelser och nätverksträffar.
Turism
Alla branscher i upplevelseindustrin är svåra att avgränsa. Mest speciell är turistnäringen,
som varken är en bransch eller kan kopplas till en bransch. I stället kan turism
ses som »förflyttad konsumtion« i betydelsen att turism uppstår när man köper en vara
eller tjänst utanför sin hemort. En biobiljett om man är på besök i en stad räknas alltså
som turism.
Turism är alltså en näring som skär över olika branscher.
Kopplingen till kultursatsningar och ett relativt stort inslag av upplevelser är uppenbart.
Turism uppstår sällan ur intet. Något finns som lockar – och »upplevelseturismen«
har exploderat det senaste decenniet.
Mötesplats Piteå (2005) pekar samtidigt på att turistnäringen är omfattande 51 och
omöjlig att begränsa till sektorer som utgår från konstnärliga uttryck eller där personerna
till stor del drivs av icke-ekonomiska belöningar. Problematiseringen som följer utvecklar
resonemanget:
»Men om man nyanserar perspektivet ser man att det kulturaktörerna/företagen
kreerar behöver omsättas. I stor utsträckning sker den kommersiella omsättningen
genom turistföretagens verksamhet, det vill säga det måste till en kedja av aktörer
51
Förutom hotell, restaurang och kommunikationer inkluderar turism också
handel och näringslivssegment som normalt ses som viktigast för lokalbefolkningen.
68 69