FUNK Bok.indd - KK-stiftelsen

elementet är expertisen, som består av individer som har makt att godkänna vad som är
verkligt »kreativt« samt att utöva kontroll över vilka som får tillträde till området.
Czíkszentmihályi menar att »det är det ömsesidiga växelspelet mellan dessa tre subsystem
som tillsammans bildar den kreativa processen«. För det första måste en person
ha ett område, en jordmån, att arbeta utifrån för att uppvisa kreativitet. För det andra kan
inte resultatet som individen uppnår – variationer utifrån informationen från området –
värderas utan en expertis.
Enligt systemmodellen är det alltså viktigt att skapa ett fruktbart område som innehåller
information som både är nyttig och väl spridd. Dessutom måste information kunna
förädlas och varieras av individer. Det är därtill viktigt att det finns en expertis som uppmuntrar,
hårdgranskar och engagerar sig. I ett exempel av Czíkszentmihályi pekar han
på att det inte behöver ske någon förändring på individnivå för att kreativa framsteg kan
ske – det räcker med området och expertisen. Individen spelar ändå roll i systemmodellen
och Czíkszentmihályi betonar att individen för att vara kreativ måste behärska området.
Sammantaget fastslår systemmodellen att kultur och samhälle är oundgängliga element
i den kreativa processen.
När sker viktigt kunskapsutbyte? Frankelius (2005) resonerar kring att det går att skapa
möten för värdeskapande processer. Han konstaterar att 95% av alla möten inte är värdeskapande,
men hans perspektiv handlar om formella, strukturerade möten.
Informella, vardagliga kontakter är också viktiga.
Orsaken är att innovationer är resultat av ackumulerad kunskap och kompetensutveckling.
Varje möte blir i det sammanhanget en byggsten. Därför är det också viktigt att
stärka antalet kontaktytor och kvaliteten på dem.
För det första är detta viktigt från ett företags- och lokalt perspektiv. Det är viktigt
att skapa miljöer som uppmanar till sådana möten – i staden, på kontoret m.m. För det
andra, från ett nationellt perspektiv, bör man se att individer normalt rör sig mellan
olika miljöer. Den kreativa förmågan under livet formas och utvecklas alltså i ett samspel
mellan olika tid och rum som erbjuder olika typer av möten. Törnqvist (2004) skriver att
den kreativa processen inte kan ses som någonting som äger rum på en plats eller i en
omgivning utan som en process. Detta kompletterar resonemanget om geografisk
koncentration. Det räcker alltså inte med att satsa på en plats med »färdiga« företag och
kreatörer för att lyckas nationellt. Vägen till framgång kan vara lång och att stödet kanske
inte alltid är mest effektivt eller viktigt under perioden närmast succén.
En studie om nobelpristagare skildrar hur deras levnadsbanor strålat samman. Vissa
forskningsmiljöer (universitet) utmärker sig särskilt genom att ha många nobelpristagare
hos sig, men Törnqvist – professor emeritus i kulturgeografi – betonar att miljön dessförinnan
troligen har spelat en viktigare roll. Han håller till exempel fram skolans betydelse:
»(Nobelpristagarna) nämner med värme hur kompetenta lärare, i nära kontakt med aktuell
forskning inom sitt eget ämnesområde, väckt deras intresse och påverkat deras fortsatta studieinriktning.
Fram träder inte sällan skolor med sträng disciplin och krav, så höga att de utmanar
de mest begåvade elevernas förmåga.«
Ackumulerad kunskap, naturlig kompetensutveckling och geografisk koncentration var
även faktorer som gjorde Florens till en tät, konstnärlig nod, enligt Eliasson (1997). I en
framställning lik den som Czíkszentmihályi använder, analyserar författarna utifrån
begreppet »kompetensblock«, som i täta miljöer kan medföra konkurrenskraft om det
finns ett dynamiskt samspel mellan individer (kreatörer, entreprenörer, industrialister),
kapital (både riskkapital och kompetenta kunder 61 ) och olika positiva strukturer (exempelvis
tolerans och geografisk täthet).
Porter (2000) adderar en aspekt när han kommenterar sin diamantmodell, där han
betonar betydelsen av fruktsam konkurrens. För att utvecklas till en avancerad ekonomi
måste rivalitet med hög konkurrens finnas. Konkurrensen måste dock vara av typen
innovation i stället för imitation.
En viktig poäng är alltså att upplevelseindustrin behöver mer än kreativa individer.
Ett system är viktigt – med positiva strukturer som stimulerar mötet och därmed kunskapsutbytet
och kreativiteten som en process. En samlande arena krävs för informell
kommunikation, granskning av »expertis« och småprat.
Ibland växer sådana system och arenor fram slumpmässigt, inte minst i större städer.
I mindre städer kan det vara svårare och krävas mer offentlig inblandning. Varje insats
bör ta hänsyn till unika förutsättningar.
Det som förenar är likväl betydelsen av att skapa förutsättningar för – och ge tillåtelse
till – dessa platser, »områden« och »arenor« som kan främja kreativa processer. Konkret:
att inte stänga igen motsvarande Andy Warhols The Factory om en sådan verksamhet
uppstår (även om det må vara omöjligt att plantera och planera för en sådan miljö). π
61
Jämför Porters diamantmodell om betydelsen av krävande efterfrågan.
84 85