FUNK Bok.indd - KK-stiftelsen

Klustermodellen och industriella system
Musikens olika system blir också tydlig utifrån Porters klustermodell (2000) som tillför
ytterligare en dimension till beskrivningen. Det är en referensram som är väl spridd och
som även återkommer som grund för flera av resonemangen i boken framöver. 24 Ett kluster
definieras som ett system av aktörer – inom ett kompetensområde eller runt en specifik
kärnprodukt – som gemensamt skapar mervärden som är större än vad de enskilda
aktörerna har möjlighet att bidra med var för sig.
Specialiserade insatsvaror
och tjänster
Produktionsteknik
Stödjande tjänster
och näringar
Producenter av
kärnprodukter
Relaterade industrier
Kunder
Sex komponenter kan identifieras i ett sådant industriellt system:
• Kärnprodukter. Varor och tjänster som är slutprodukter i systemets produktionskedja.
• Specialiserade inputs. Specifikt utvecklade för att infogas i produktionen av kärnprodukterna.
Dessa specialiserade inputs särskiljer sig genom att vara direkt anpassade
för producenterna av kärnprodukterna och finns inte tillgängliga på världsmarknaden.
25
• Produktionsteknik. Utrustning och teknik som krävs i produktionen.
• Stödjande tjänster och näringar. Bidrar direkt eller indirekt till klustrets utveckling,
bland annat i form av specialiserad kunskap och kompetens.
• Relaterade branscher. Inte en del av klustret men påverkar ändå dess utveckling.
• Kunderna. Företag, branscher och individer som utgör marknaden för kärnprodukterna.
Även musikbranschen består av industriella system och Hallencreutz et al (2004) visar
hur denna referensram kan användas för den. Tidigare diskuterades att musikbranschen
kan delas upp i flera system – framför allt en livesektor respektive ett inspelningssystem.
Utifrån Porters referensram återkommer motsvarande tanke – musikbranschens
»kärnprodukter« är fler än en, nämligen fonogram och konserter. Uppställningen
presenteras nedan och kan lämpligtvis stå som mall för kartläggningar av andra
branscher för att öka förståelsen av dem.
Figur 10. Aktörer i ett industriellt system. Källa: Hallencreutz et al (2004) efter Porter (1990).
Uppställningen är enligt följande:
• Kärnprodukter – fonogram och konserter.
• Specialiserade insatsvaror och tjänster – tre kategorier av aktörer:
– Upphovsmän: kompositörer och textförfattare.
– De som framför musiken: vokalister, musiker och artister i allmänhet
(kan också vara upphovsmän).
– De som arrangerar och producerar musiken, till exempel produktionsbolag
som agerar självständigt eller på uppdrag av skivbolag.
• Produktionsteknik. Instrument, ljud, ljus, inspelning (studio), mastering, cd-press.
• Stödjande tjänster. Strategiska kunskapstjänster av typen musikförlag, upphovsrättssällskap,
management, juridiska och ekonomiska tjänster, videoproduktion, reklam
och PR.
• Relaterade branscher. IT, mode, medier, film etc. 26
• Kunderna. Skivköpare, konsertbesökare. 27
24
Musikbranschen kvarstår här som exempel för att bygga upp ett teoretiskt ramverk i syfe att förstå upplevelseindustrin
bättre.
25
Förklaring enligt Hallencreutz et al (2004): »Specialiserade insatsvaror för bilindustrin är således inte metall,
glas eller gummi i största allmänhet utan produkter av typen kullager, bromssystem, krockkuddar eller system
för avgasrening.«
26
Samspelet med andra branscher är värt att betona och oftast är det ömsesidigt. Teknikutvecklingen driver
musikbranschen framåt, men sker inte sällan med produktion, konsumtion och distribution av musik i åtanke.
Musikens värdeförstärkande egenskaper har tidigare diskuterats, exempelvis för film, måltid och reklam.
27
Hallencreutz et al (2004) diskuterar inte nya kunder för musikbranschen, där musiken snarare tar form av en
specialiserad input och blir »värdeförstärkare« till en annan kärnprodukt, till exempel mobiltelefonen.
50 51