C c, antikva el. latinsk stil. C c, kursiv. S C, fiaktur el. tysk ... - Rosekamp

Caspersson — 263 — Castel Gandolfo
Caspersson, T o r b j ö r 11, f. i"' 10 1910, läkare,
professor i medicinsk cellforskning o. genetik vid
Karol. institutet sed. 1944, föreståndare för medicinska
Nobelinstitutets avdelning för cellforskning
sed. 1945,
Cass [kaess], Lewis (1782—1866), amerik.
demokratisk statsman, 1813—31 guvernör i
Michiganterritoriet, där han utförde ett kraftfullt
koloniseringsarbete. C, som flera gånger
var presidentkandidat, var 1857—60 statssekr.
o. den. egentl. ledaren avFör. Stat:s politik.
Cassadö, Gaspar, f. 1897, spansk violoncellist
o. tonsättare; har av. gästat Sthlm, i:a
ggn 1936.
Cassel [ksessl], sir Er nes t (1852—1921),
eng. finansman av tysk-judisk börd. C, som
var en av Englands rikaste män o. största
donatorer, har äv. verkat i Sverige, där han
finansierade bl. a. utnyttjandet av de norrländska
malmfälten.
1. Cassel, Gustav (1866—1944), nationalekonom
o. matematiker, prof. vid Stockholms
högskola 1904—33. Bland
C:s många skrifter märkes
Theoretische Sozialökonomie
(1918, flera uppl., äv. eng.-
amerik. samt 1934 sv.), ett
på klassisk grundval nyskapat
system med teoretiska
landvinningar särsk.
för prisbildningen o. penningväsendet.
Han vann
världsrykte för sina uttalanden
om penningproblemen
under o. efter Första
världskr., framlagda bl. a. i 2 memoranda till
N. F. (det första på sv. i Världens penningproblem,
1920; en mer allsidig framställning är
Grunddragen av penningväsendets utveckling,
1931). Bl. senare arb. / förnuftets tjänst (2 dir,
1940—41*, Vår bildnings fäfänglighet (1942)
samt Den odelbara människan (1944). C:s brevsamling
överlämnades 1946 till Kungl. bibi.
Verksam i dagspressen (Sv. Dagbl.). (Se bild.)
2. Cassel, A r n e, f. *•>/•> 1898, son till G.
C, målare; huvudsakl. landskap o. porträtt.
Cassia, växtsläkte (fam. Leguminosae), c:a
450 i tropikerna växande träd, buskar o. örter
med enkelt parbladiga blad o. gula blommor i
klase. De långsträckta baljorna äro genom tvärväggar
uppdelade 1 fack, varje med ett frö.
Flera arter äro medicinalväxter. C. acutifo'lia
o. C. angustifo'lia ge sennablad. C. fis'tula,
•tisslatassla», har intill 6 dm långa, cylindriska
baljor, innehållande en mörkbrun, sötaktig
massa, som har avförande verkan; barken användes
till garvning.
Cassia'nus, Johannes (omkr. 360—
435). kyrkolärare, uppträdde mot Augustinus'
predestinationslära o. var upphovsman till
semipelagianismen.
Cassi'ni, Giovanni
Domenico (1625—1712),
i tal. -fransk astronom, 1650
prof. i Bologna. Sedan C.
bestämt rotationstiden hos
Jupiter, Mars o. Venus, kallades
han av Colbert till
chef för det 1667 grundade
Parisobservatoriet, där han
deltog i den nya gradmätningen,
upptäckte 4 av Saturnus'
månar, bestämde för
första gången solens parallax samt utredde
problemet om månens Vibrationer.
Cassi'no, stad i v. Italien, prov. Frosinone.
Helt lagd i ruiner under Andra världskr. I närh.
klostret Monte Cassino (se d. o.).
Cassiodorus, Flavius (omkr. 490—580),
Teoderik den stores sekreterare, förf. av en
mängd skrifter, bl. a. en gotisk historia, källa
för Jordanes' verk.
Cassiopei'a, stjärnbild på norra himmeln,
igenkännes lätt därpå, att de fem ljusstarkaste
stjärnorna bilda ett W. Jfr Kassiopeja.
Cassiopeium, dets. som grundämnet lutetium.
Benämningen cassiopeium med kem.
tecken Cp användes särskilt i Tyskland.
Cassi'rer, Ernst (1874—1945), tysk filosof,
sv. medborgare 1939, prof. vid Hamburgs univ.
1919—34, personlig professur vid Göteborgs
högskola 1935—41, därefter vid Yale univ., För.
Stat. C. var en framstående representant för
nykantianismen. Bl. senare arb. Drottning Christina
och Descartes (1941).
Cassi's, en fransk likör av svarta vinbär.
Cassiska vägen, lat. Cass'ia vi'a, fornromersk
niilitäryäg från Rom till Lucca.
Cass'ius, Gajus C. Longinus, d. 42
f.Kr., rom. krigare, en av
Caesars mördare. Efter ftj
mordet (44 f.Kr.) måste fl
de sammansvurna fly; C. Il
berövade sig livet efter I|
nederlaget vid Filippi.
delCastagno[-staun'jåJ, ij
Andrea (omkr. 1410—m
I 457). i tal. målare, tillliö- ||
rande den florentinskasko- i;
lan. Påverkad bl. a. av ii,
Masaccio o. Donatello ut- fi|
bildade han en djärv realism
med starkt plastisk
form. Hans huvudverk är '
Nattvarden samt en serie
porträtt i helfigur för Villa
Pandolfini i Florens (se
bild), nu i S:ta Apollonia.
Casta'nea, kastanjeträd (fam. Fagaceae),
30 arter på n. halvklotet. Viktigast
är C. vulga'ris, den äkta kastanjen (Sydeuropa
o. Mindre Asien, närstående
former äv. i Nordamerika o.
Japan), allmänt odlad i en
mängd olika raser, hos oss
härdig endast i de s. landsdelarna.
Mäktigt träd, som når
hög ålder (över 1,000 år); förgreningen
påminner om ekens.
Blad långsträckta, fjädernerviga
med grovtandad kant.
Långa, axliknande blomställningar. Honblommorna
liksom frukterna omslutas av en spärrtaggig,
vid mognaden uppbristande skål (cupula).
Frukterna (kastanjer el. maroner) ett
viktigt livsmedel, särsk. i Medelhavsländerna.
Virke grovporigt med brun kärna, värdefullt.
1. Castberg, Johan (1862—1926), norsk politiker,
en av den radikala vänsterns ledare. C.
motsatte sig antagandet av Karlstad-överenskommelserna
1505. Justitieminister i G. Knudsens
första ministär 1908—10 samt social- o.
handelsminister i hans andra ministär 1913—14.
2. Castberg, F r e d e, f. 1893, son till J. C,
jurist, professor vid Oslo univ. sed. 1928. Bl.
skrifter Norges statsfor falning (1935), Folkerett
(1937) o. Fr a norsk og fremmed statsliv (1946).
Casteja [kastesja'], Charles Louis de
Biandos (1693—1755), greve, fransk diplomat;
sändebud i Sthlm 1728—37; grundlade
i okt. 1734 m ed Gyllenborg o. v. Höpken den
förbindelse, varur hattpartiet framgick.
Castelar', E m i 1 i o (1832—99), spansk
politiker. Bidrog 1873 till utropandet av den
»federativa republiken» o. blev s. å. president
för den verkställande makten men avgick
1874, av sina meningsfränder ej längre ansedd
pålitlig. Försonade sig senare med monarkien.
Castel' GandoTfo, ort vid Albanosjön, Italien,
s. om Rom. Påvligt sommarresidens sed.
Ord, som saknas på C, torde sökas på K el. (för ryska ord) på H.