C c, antikva el. latinsk stil. C c, kursiv. S C, fiaktur el. tysk ... - Rosekamp

Cellulosalacker — 269 — Center
genomskinliga material ss. cellon samt för cellulosalacker
o. acetalsilke. Jämte nyssnämnda
estrar kan C. äv. bilda etrar, dvs. föreningar där
kolväteradikaler ersätta väteatomen i en del av
OH-grupperna. Sådana cellulosaetrar o. närbesläktade
föreningar användas under ol. handelsnamn
(alkasit, cellufix, majöl, permajol) som
klister o. appreturinedel. Jfr Konstfibrer,
Hydrat-, Ilydro- o. Fodercellulosa.
Cellulosalacker, lösningar av cellulosanitrat
(nitrocellulosa) el. cellulosaacetat i flyktiga
lösningsmedel tills, med hartser o. mjukningsmedel,
ined el. utan tillsats av färgämnen.
Celo'sia, växtsläkte (fam. Amarantaceae), 55
tropiska arter. En missbildad form av C. crista'ta,
tuppkam; prydnadsväxt i trädgårdar.
Celosta't, dets. som heliostat.
von Cel'se, Magnus (i7°9—84), urspr.
Celsius, historiker, prof. i Uppsala, samlare
av sv. medeltida bullor o. kyrkostadgar.
1. CeTsius, Magnus (1621—79), matematiker,
prof. i Uppsala, mest bekant genom
sin tolkning av »hälsingerunorna» 1675.
2. Celsius, Olof, d. ä. (1670—1756), son
till M. C., prof. 1 Uppsala, månglärd, särsk.
kännare av de österländska språken o. botaniker;
Linnés gynnare.
3. Celsius, Anders
(1701—44), sonson till M. C,
prof. i astronomi i Uppsala,
mest känd genom den efter
honom uppkallade hundradelade
tcrmometerskalan,
Celsius-skalan, med
vattnets frys- o. kokpunkter
till fundamentalpunktcr,
o'' resp. ioo'. (Se bild.)
4. Celsius, Olof, d. y.
(1716—94), kusin till A. C,
präst, hävdatecknare, prof. i historia 1747,
biskop i I,und 1777. Hans mest bekanta hist.
arbeten äro Konung Gustaf I:s historia (1746—
53) samt Konung Erik XIV:S historia (1774).
I,ed. av Sv. akad. 1786.
Cem'balo [tsj-], dets. som klavicembalo.
Cembratall, Pi'nus cemb'ra, ett långsamt
växande barrträd med tät, mörkgrön krona
o. regelbundna, uppåtsträvande grenar.
Höjd c:a 22 m, högsta ålder c:a 600 år. Årsskott
tjocka, täckta av en rostbrun, snart försvinnande
hårfilt. Kottar intill 8 cm långa,
tjocka, äggformade, oskaftade, frön stora,
hårdskaliga, vinglösa, med en oljerik, välsmakande
kärna, som ätes. Förekomst: Alperna
o. Karpaterna samt n. Ryssland, Sibirien
o. Altaj bergen. Ett ofta odlat prydnadsträd,
hos oss härdigt långt upp i Norrland.
Cement' (av lat. caemeritum, murbruk av
krossat tegel), olika slags till byggnadsarbeten
avsedda bindemedel, vilka hårdna under upptagande
av vatten. C-blandningar binda därför
äv. under vatten. C. framställes genom bränning
av finfördelade blandningar av kalk o. lera
(p o r 11 a n d c e m e n t) cl. genom smältning
av kalk o. bauxit (smältecment), varefter
den brända (resp. smälta) produkten finmales.
Användes i blandningar med sand etc. (jfr
Betong). Starkt lerhaltig kalksten låter efter
bränning ej släcka sig o. beter sig som c. (r o-
m a n c e m e n t). Som c. kan äv. användas
finmalda blandningar av kalk o. masugnsslagg,
kalk o. vissa vulkaniska bergarter (p u z z o-
1 a n c e ni e n t) el. t. o. m. kalk- o. tegelmjöl.
Tillverkning o. förvaring kräva stor- omsorg
för att cu liållfast o. god cement skall erhållas,
så att cementgrötens hårdnande, bindningen,
icke börjar för snabbt o. icke håller på för
länge. Jfr Klinkcr.
Cemeniering el. sätthärdning, metod
att öka kolhalten på ytan av smidesjärns-
Ord, som saknas på C, torde sök;
föremål i avsikt att göra denna härdningsbar,
utan att materialet i övrigt mister sin seghet.
Tillgår så, att materialet inpackas i kolpulver,
försatt med blodlutsalt el. dyl., o. upphettas till
c:a i,ooo 0 . Jfr Aducering.
Cementstål, stå), erhållet genom cementering
av smidesjärn.
Cena'kel -(av lat. coena'culum), egentl.
vindsrum; matsal; sammanslutning, förening,
särsk. den grupp av romantiker, som bildades
i Paris 1828 kring V. Hugo.
Cenakelkultur, förlöjligande beteckning på
den trångsynthet, som tager sig uttryck i vissa
föreningars (nykterhets-) verksamhetsformer.
Cendré [sa n *dre'], fr., askfärgad, askblond.
Cendrillon [sa n sdrijå n *'] (fr., av cendre,
aska), den franska benämningen på Askungen
(efter saga av Perrault).
Cennini [tsjäni'ni], C e n n i n o, f. omkr.
1370, i tal. målare, huvudsakligast känd genom
sin skrift Trattato dello, piltura (sv. övers. 1947).
Cenota'fium (lat., »tom grav»), minnesvärd
över död person på en plats, där den döde icke
är begravd.
Cen'sor, lat., granskare. 1. Fornromersk
ämbetsman, som förrättade c e n s u s (skattskrivningen)
samt hade viss tillsyn över sederna.
— 2. Offentlig kontrollant vid studentexamen.
— 3. Person med uppdrag att granska
tryckalster, teaterpjäser, filmer m. m.
Censu'r (av lat. cense're, granska), offentlig
myndighets granskning av skrift, teaterstycke,
kinematografisk film o. dyl. före offentliggörandet
el. framförandet. Censur av
brev el. telegram förekommer äv., dock huvudsakl.
i krigförande länder.
Censure'ra (lat. censura're), granska.
Cen'sus, lat., uppskattning; förmögenhet el.
inkomst som villkor för valbarhet el. valrätt.
C. för valbarhet till FK avskaffades i Sverige
1933. Betyder äv. folkräkning (jfr d. o.).
Cent (Ct). 1. Amerik. skiljemynt (För. Stat. o.
Canada) = »/100 dollar. — 2. Höll. skiljemynt
= 1 / 100 gulden. — 3. Enhet vid mätning av musikintervaller;
en oktav = 1,200 cents; en tempererad
halvton " 100 cents.
[senn't ö lj, viktmått, 100 eng. skål­
Cental
pund el. 45.36 kg.
Centaurea, växtsläkte (fam.
Compositae), c:a 500 arter huvudsakl.
på n. halvklotet, särsk.
i Medelhavsområdet. Korgarnas
kantblommor stora, strutformade,
livligt färgade, könlösa.
Vildväxande hos oss C.
cy'anus, blåklint (se bild), vanligt
åkerogräs, C. jace'a, rödklint,
o. C. scabio'sa, väddklint, på ängsmark.
Flera arter odlade som trädgårdsväxter,
t. ex. C. monta'na o. C. cinera'ria.
Centaurer, k e n t a u-
r e r, i grek. myt. vilda,
demoniska väsen, hälften
man o. hälften häst, boende
i Tessaliens bergstrakter. (Se
bild, senromersk skulptur.)
Centau'rus el. C e n t a u-
r e n, stjärnbild på s. himlavalvet.
Centavo, skiljemynt i
Portugal, Argentina, Chile,
Brasilien m. fl. stater =
1 /ioo escudo, resp. peso o.
cruzeiro.
Centena'rium (av lat. cen'lum, hundra),
hundraårsfest.
Cen'ter (lat. cenfrum), medelpunkt, mitt.
Polit. Ett parti, som intar en mellanställning
mellan höger- o. vänsterpartier. — Krigsv.
Mellersta delen av en ställning el. av en till
s på K el. (for ryska ord) på H.