C c, antikva el. latinsk stil. C c, kursiv. S C, fiaktur el. tysk ... - Rosekamp

Calhoun — 250 — Caltagirone
Calboun [k»lho'n], John Caldwell
(1782—1850), amerik. statsman, som för att
tillvarataga slavägarnas intressen föreslog att
två presidenter med vetorättighet emot varandra
skulle tillsättas, varav den ene skulle
representera nordstaterna, den andre sydstaterna.
Ca'li, stad i s.v. Colombia, vid Cauca. 121,000
inv. (1942). Handel med kaffe o. kakao.
Caliban [kseH'ib°n], halvmänskligt vidunder
i Shaksperes skådespel »Stormen». Anagram av
eng. canibal, kannibal.
Caliche [kalitsj'e], den i Chile förekommande
naturliga blandning av salter, varur chilesalpetern
utvinnes.
Calicut [kaell'ik«t] el. K a 1 i k u t, hamnstad
i s.v. Indien, prov. Madras. 126,000 inv.
(1941). Livlig export. Förr berömd tillv. av
bornullsvävnader (kalikå), nu obetydlig. Vid
C. landsteg Vasco da Garna 1498.
California [k2elifå'ni ö ],
eng. o. sp. namnet på Kalifornien.
Ca Ii'gula, Gajus Caesar
(12—41), rom. kejsare
37—4T, genomförde åtskilliga
förbättringar särsk.
inom finansförvaltningen o.
kommunikationsväsendet.
C:s grymhet o. hänsynslöshet
(»kejsarvansinne») föranledde
mordet på honom.
(Se bild.)
Calixti'ner (av lat. ca'lix, nattvardskalken),
böhmisk sekt tillhörande husiterna. C.
krävde gentemot katolikerna bl. a. gudstjänst
på modersmålet samt nattvardens utdelande
åt lekmän »i båda former» (lat. sub utraque
specie, därav namnet utrakvister), alltså
även vinet, ej endast brödet såsom i katolska
kyrkan. Sedan calixtinerna efter en blodig
seger över kejsarens o. påvens trupper (1431)
genomdrivit sina krav, bildade de en av påven
oberoende katolsk nationalkyrka (upplöst 1620).
Den 1920 bildade tjeckoslovak, kyrkan bygger
på husitisk-calixtinsk tradition.
Calix'tus, namn på fyra rom. påvar. C a-
lixtus II, påve 1119—24, gjorde genom
konkordatet i Worms 1122 slut på investiturstriden.
— Calixtus III, egentl. A 1 f o n s o
B o r g i a, påve 1455—58. C., som var personligen
aktningsvärd men svag, lät förgäves
predika korståg mot turkarna efter deras erövring
av Konstantinopel (1453).
Calix'tus, Georg (1586—1656), tysk teolog,
prof. i Helmstädt, företrädde i den lutherska
ortodoxiens tidevarv en humanistisk teologi i
Melanktons anda, som av motståndarna brännmärktes
med slagordet synkretism, dvs. sammanblandning
(»den synkretistiska striden»).
Call'a, örtsläkte (fam. Araceae).
Enda art C. palusfris,
missne, med hjärtlika, glänsande
blad, kritvita hölster (se
bild) o. röda bär. Allmän i
skogskärr. Jfr äv. Kalla.
Callao [kaja'å], Perus viktigaste
hamnstad, vid Stilla havet,
n. om Lima. 75,000 inv.
(1936).
Calles [kaj'es], Elias (1877—1945), mexik.
general o. radikal politiker, president 1924—28.
C. eftersträvade ett undanskjutande av de
klerikala intressena o. stärkande av landets
ställning utåt. Den moderata kyrkopolitik,
som Cardcnas förde, föranledde C. att rikta en
häftig kritik mot denne. Efter en hård dragkamp
tvangs C. 1935 att lämna den aktiva
politiken.
CaUis'tephus, örtsläkte (fam. Compositae).
Enda art C. sinen'sis, trädgårdsaster (Kina o.
Japan), ettårig, sed. förra delen av 1700-t.
odlad i Europa, nu i otaliga former.
Callifriche, örtsläkte (fam. Callitrichaceae).
Späda, ofta helt nedsänkta vattenväxter med
små, hela blad o. små, i bladvecken sittande,
enkönade, starkt tillbakabildade blommor.
Call money [kål mann'i], eng., avistamedel.
Callot [kala'], Jacques (1592—1635),
fransk grafiker, den
förste, som utformat
denna konstart
självständigt.
C:s ytterst fantasirika
arb., ofta med
en mängd små figurer,
omfattar
scener ur folk- o. E£"js*gjhovlivet,commedia
»
dell'artegestalter (se bild), serien Krigets olyckor,
ävensom legendariska o. religiösa ämnen (Antonius'
frestelse). C. var den förste, som i konsten
framställde en människomassa kollektivt.
O. Eevertin: Studier över J. C. (1911).
Callu'na, växtsläkte (fam.
Ericaceae). Enda art C. vulga'ris,
ljung (i Europa o. Nordamerikas
kusttrakter), flerårig,
med förvedade stammar, barrliknande,
korta, i 4 längsrader
tätt sittande blad o. rödlätta (vita) blommor
(se bild) i ensidiga klasar.
Call'us, lat., den vid stället för ett benbrott
genom nybildning från benhinnan uppkommande
knöliga massa av benvävnad, som löder
samman benändarna o. för till brottets läkning.
Calmare Nyckel, dets. som Kalmar nyckel.
1. Calmeue (kalmätt'], Gaston (1858—
1914), huvudred, för Figaro från 1894, förde
en våldsam, ärerörig kampanj mot Caillaux o.
blev därför skjuten av den senares hustru.
(Denna, som frikändes, dog 1943.)
2. Calmette, Albert
(1863—1933), bror till G. C,
fransk bakteriolog, 1895
chef för Pasteurinstitutet i
Lille, 1917 underdir. för
Pasteurinstitutet i Paris. C,
som i börj. av 1890-t. uppfann
ett serum mot ormgift
(Calmettes seru m),
gjorde sig senare känd
genom sina försök att vaccinera
nyfödda barn mot tuberkulos.
(Se bild.)
Calmottevacoinatio'n, vaccination med c a 1-
mettevacci'n (BCG-vaccin), bestående av
bovina tuberkelbaciller, som genom speciell odling
försvagats, så att de vid t. ex. injektion i huden
icke förmå framkalla tuberkulos men väl en ökad
motståndskraft mot tuberkulos smitta. Ger ett
relativt skydd under c:a 5—10 år o. har särskilt
tillämpats på spädbarn i tuberkulos miljö o.
på sjuksköterskcelever.
Calo'nius, Matthias (1737—1817), rättslärd,
prof. i juridik i Åbo 1778—1815. C. utgav
ypperliga avhandlingar i olika juridiska ämnen.
Äv, polit. verksam, särsk. efter Finlands skilsmässa
från Sverige.
Calonne [kalånn'], Charles Al exa n-
dre (i734—1802), fransk politiker, angrep
Necker o. blev själv finansminister 1783 men
lyckades endast än mer försämra finanserna.
Störtades 1787.
Calpur'nia, Caesars tredje o. sista gemål.
Caltagirone [-dsjirå'ne], stad på Sicilien,
prov. Catania, omkr. 5 mil s.v. om staden Catania.
39,000 inv. (1946). Terrakottavaror.
Ord, som saknas på C, torde sökas på K el. (för ryska ord) på H.