C c, antikva el. latinsk stil. C c, kursiv. S C, fiaktur el. tysk ... - Rosekamp

Cochrane — 2 15 — Col
arter på n. halvklotet. Skidor uppblåsta, klotel.
äggformade, blad något köttiga. Som
friska lämna dessa växter ett verksamt, i
polartrakterna anlitat medel mot skörbjugg.
Den vanligaste arten hos oss C. otficina'lis, skörbjuggsört,
på havsstränder i s. Sverige.
Cochrane [kåkk'r°n], Thomas (1775—
1860), earl av Dundonald, eng. sjöhjälte,
kämpade med berömmelse mot fransmännen
under revolutionskrigen; dömdes 1814 efter
en skandalprocess förlustig sin militära rang o.
tjänade 1818—28 i Chile, Brasilien o. Grekland.
Amiral 1851; sjömilitär uppfinnare o.
skriftställare.
Cockcroft [kåkk'råft], John Douglas,
f. 1897, eng. fysiker, prof. i naturfilosofi i
Cambridge 1946. Framstående atomforskare.
J,ed. av Vetenskapsakademien 1948.
Cockerill, William (1759—1832), eng.
ingenjör, jämte sonen John C. (1790—1840)
grundare av det belgiska storindustribolaget
John Cockerill, Seraing. Järn- o.
stålindustri, gruvdrift,
skeppsvarv m. m.
Cocker spaniel [kåkk'°
spann'j°l], en särsk. i
England mycket populär,
liten, mjukt långhårig
spaniel, till färgen oftast
svart el. brun o. vit.
Jakt- o. sällskapshund.
Cockney [kåkk'ni], eng., egentl. tuppägg;
infödd (obildad) londonbo; londonslans.
Cocktail [kåkk'te'1] (ene., »tuppstjärt»), kapplöpningshäst,
som ej är fullblod; alkoholhaltig
drink. — C.-p a r t y [-pa'ti], cocktailbjudning.
Co'cos, palmsläkte, 36 arter hemmahörande
i Sydamerika. Blad fjäderlikt pardelade, blommor
enkönade, samlade i en rikt grenad
blomställning. Frukt en vanl. enfröig stenfrukt
med segt, tågigt »kött» o. en hård
sten, som är försedd med groningsporer o.
har frövitan tätt ansluten till sin insida. Den
viktigaste arten C. nuci'fera, se Kokospalm.
Cocosöarna [kå°'kå°s-], dets. som Keclingöarna.
Cocotte [kåkåtf], fr. (egentl. liten höna),
sedeslös kvinna; kokött.
Cocteau [kåktå'], J e a n, f. 1891, fransk författare,
vars romaner {Le grand écart, 1923) o.
dramer (Les patents terribles, 1938, hes monstres
sacrés, 1940; Idolerna, uppf. i Sthlm 1945) tilldragit
sig stor uppmärksamhet.
Cod., förkortning av Codex.
C. O. D., förkortning för eng. cash on
delivery, betalning vid leveransen.
Coda [kå'da], it., »svans», avslutning på en
musikalisk sats, oftast förekommande i sonatformen.
Codd'e, Pieter (i.SQQ—1678), nederl.
målare, med oftast i grått hållna interiörer med
musicerande el. dansande sällskap.
Code [eng. utt. kå°d, fr. utt. kådd] (av lat.
co'dex, lag). 1. I,agbok. Ex. Code Napoleon,
populärt namn för Code civil des
francais. — 2. Förteckning på ord, som i telegram
användas som förkortning av gängse
affärsuttryck (A.B.C.-code m. fl.).
Co'dex, plur. c o'd i c e s, lat., egentl. en
av trätavlor hopfogad bok. 1. Rom. lagsamling.
— 2. Religiös urkund, t. ex. Bibeln, Koran.
— 3. Äldre bunden handskrift. — Codex
arge n't e u s, »silverboken», praktfull
handskrift av delar av Wulfilas gotiska bibelövers.
(Uppsala univ.bibl.) från omkr. 500.
Jfr Gotiska språket. — Codex a u'r e u s,
»guldboken», lat. evangeliehandskrift från
700-t. (Kungl. bibi.). — Codex burea'-
n u s, fornsvensk legendsamling från 1300-t.
(Kungl. bibi.). — Codex j u'r i s c a n o'-
n i c i, den rom.-kat. kyrkans allmänna
lagbok. — Codex justinia n'u s, rom. lagsamling
från 500-t., ingår i Corpus juris civilis.
— Codex r e'g i u s, »kungliga boken», isländsk
handskrift från 1200-t., innehållande Eddan
(Köpenhamn). — Codex s i n a i't i c u s, bibelhandskrift
från 300-t. (inköpt 1934 från Ryssland
av British Museum i I,ondon). — Codex
v a t i c a'n u s, bibclhandskrift från 300-t.
(Vatikanbibl. i Rom).
Codreanu, C o r n e 1 i u (1903—38), rum.
politiker, ledare för Järngardet. C. var 1933—34
fängslad som misstänkt för mordet på ministerpresidenten
Duca o. blev 1938 dömd för
högförräderi o. nedskjuten, då han sökte fly.
Cody [kå°'di], William (1845—1917),
amerik. gränsridare o. jägare, kallad Buffalo
Bill. Jfr Buffalo Bill.
Coelinblått [seU'n-], färgstoff av ljus blå ton
(kobolttennförening). Som oljefärg mera täckande
än koboltblått.
Coen [kon], Jan Pieterszoon (1587
—1629), grundare av det höll. väldet i Ostindien,
anläggare av Batavia.
Coena Domini [se'na-], lat., Herrens måltid
(nattvard). — C. do mi'n i c a, skärtorsdagen
ss. åminnelsedag av nattvardens instiftande.
Co'enzy'm, coferment el. agon, den
lågmolekylära delen av ett enzym. Bildar tillsammans
med en högmolekylär del, a p o e n-
z y m e t, det verksamma enzymet.
Cmur [kör], Jacques (1398—1456), fransk
storköpman o. politiker, Karl VII:s vän o.
1442 medl. av konungens råd. Föll i onåd 1451
o. dog i utlandet. C:s palats i Bourges är num.
rådhus.
Coffea, växtsläkte (fam. Rubiaceae), 40 arter
träd o. buskar i Gamla världens tropiska delar,
särsk. Afrika. Blad ovala, blommor vita, välluktande,
frukten en 2-rummig stenfrukt. C.
ara'bica o. andra arter lämna kaffe. Jfr Kaffe.
Co'gito, er'go sum, lat., »jag tänker, alltså
är jag till», huvudsatsen i Cartesius' filosofiska
system.
Cognac [kånjakk'], stad i v. mell. Frankrike,
dep. Charente, vid fl. Charente. 16,000 in v.
(1936). Berömt druvbrännvin (konjak).
Cogno'men, lat., tillnamn.
Cohen [kå'en], Benjamin, f. 1896, chilensk
universitetslärare o. diplomat, biträdande
gcneralsekr. i FN o. chef för dess informationsavdelning
sed. 1946.
Cohen [kå'en], Emil Wilhelm (1842—
1905). tysk geolog, gjorde jämförande studier
av istidens stenblockstransporter i Skandinavien
o. n. Tyskland.
Cohen [kå'en], Herm ann (1842—1918),
tysk filosof, grundare av riktningen Marburgerskolan
inom nykantianismen.
Cohoes [koho's], stad i staten New York,
n.ö. För. Stat., vid Mohawk, biflod till Hudson.
22,000 inv. (1940). Väverier.
Cohrs [kårs], Herman Edvard (1858—
1934), kartograf av tysk börd. Har utgivit
Cohrs' atlas öfver Sverige (1890) o. tills. m. N.
Torpson Geografisk handatlas öfver jorden (1895).
Coimbatore [kå°imbato' 6 ], stad i s. Indien,
Madras, vid Cauverys biflod Noyil. 130,000 inv.
(1941). Bomullsspinnerier. Sv. missionsstation.
Coirabra [kåi n «'br°l, huvudstad i prov. Beira,
mell. Portugal, vid Mondego. 35,000 inv. (1940).
Berömt universitet, Portugals äldsta, grundat
1290 (2,000 stud.). Biskopssäte.
Coin, stad i s. Spanien, prov. Malaga. 12,000
inv. Tusentals trädgårdar. Marmorbrott.
Cointrin [kåä n strä n s'] flygplats vid Geneve.
Coire [k°a'r], dets. som Chur.
Co'itus, lat., samlag.
Col [kall], fr., hålväg, bergpass. Ingår 1 namn
på en del pass, ss. C. d'Argentiére i Västalperna.
Ord, som saknas på C, torde söki s på K el. (för ryska ord) på H.