C c, antikva el. latinsk stil. C c, kursiv. S C, fiaktur el. tysk ... - Rosekamp

Celadon — 268 — Cellulosa
lar fyllda av en hårmassa, som under namn av
kapokull finner användning som stoppningso.
inpackningsmaterial. Jfr Bombax.
Ce'ladon. 1. (Grek. Kela'don), grek.
personnamn, nyttjat i 1600- o. i7oo-t:s herderomaner
som namn på en öm o. smäktande
älskare. — 2. I Europa gängse benämning på
ett slags högt skattad Sung-keramik (Lungchiian)
av milt olivgrön färg, ofta med dragning
i grått el. blått.
Celakovsky [tsje'-] (1799—1852), tjeck,
skald, prof. i slav. språk i Breslau o. Prag,
samlade o. utgav folkvisor, litauiska o. ryska
sånger (Blandade dikter, Slaviska folkvisor).
Cele'ber (fr. celebre), ryktbar, omtalad.
Cele'bes, en av Stora Sundaöarna, Indonesien.
179,416 kvkin, 4 mill. inv. (1930). Produkter:
guld, finare träslag, majs, sago, kaffe. Huvudstad:
Makassar.
Celebesbuffel, dets. som anoa.
Celebessjön, havet mellan Celebes, Borneo
o. Filippinerna. Största lodade djup 5,112 m.
Celebre'ra (fr. célibrer), fira, högtidlighålla.
— C e 1 e b r i t e't, berömdhet, rvktbar person.
Celest' (av lat. cae'lum, himmel), hörande
till himlavalvet.
Celes'ta (av fr. céleste, himmelsk), klavcrinstrument,
modernt orkesterinstrument, med vibrerande
stålstänger i st. f. strängar samt omfånget
c—c""; uppfanns av A. Mustel i Paris 1886.
Celestin fselestä"*'], en komedifigur. F 1 o r i-
dor-C. är en dubbelroll i operetten »Lilla
helgonet» av Hervé (1883).
Celest mekanik, den del av astronomien,
som har till uppgift att matematiskt beräkna
himlakropparnas röielse under gravitationens
verkan. För det fall, att endast två himlakroppar
äro för handen o. de övrigas inverkan
försummas, behärskar man uppgiften, vid tre
kroppar (ex. solen, jorden, månen) blir uppgiften
vanskligare o. kan blott ur der särskilda
förutsättningar lösas.
Celesy'rien el. el B i k a a, dal mellan
Mbanon o. Antilibanon. 120 km lång, 14 km bred.
Celiba't (av lat. cae'lebs, ogift), ogift stånd,
1 katolska kyrkan stadgat för präster o. klosterfolk
redan i den tidiga medeltiden, i Sverige
påbjudet vid Skänninge möte 1248. Grek. kyrkan
kräver celibat endast av det högre prästerskapet.
Céliméne [selimä'n], den kvinnliga huvudrollen
i Moliéres »Misantropen».
Celiokanalen, kanal i Columbia, För. Stat.,
förbinder Idaho med Stilla havet. Byggd 1915.
Cell (av lat. ceWula), litet rum (klostercell,
fångcell osv.); avdelning 1 en förenings organisation.
— Fys. 1. Enstaka elektr. element el.
ackumulator i ett batteri. — 2. Fotoelektrisk
cell. — Biol. Djur- o. växtkroppens elementar -
beståndsdel. Består av levande materia, som
bildar en c e 11 k r o p p, avgränsad mot omgivningen
av en cellmembran o. innehållande ett
flertal bildningar ss. en cellkärna (i vissa
celler flera), oftast centralt belägen o. genom en
kärnmembran avgränsad från den omgivande
cvto plasman cl. protoplasm
a n. Cellkärnan innehåller k r o m a t i n, bestående
av bl. a. nukleinsyra, o. tillskrives rollen
ss. ärftlighetens bärare samt undergår vid
cellernas delning karakteristiska förändringar,
varvid kromosomer bildas av kärnsubstansen
(jfr Kärndelning). I cytoplasman finnes
en ccntralkröpp, centrosom, innehållande
cent Violer, som spela en icke klarlagd
roll vid celldelningen, mitokondrier,
korn- el. stavformade bildningar, som tillskrivas
betydelse för cellernas ämnesomsättning, m i -
krosomer, submikroskopiska korn med
okänd funktion. Dessa bildningar utgöra vid cellens
livsfunktioner aktiva beståndsdelar. Dessutom
finnas passiva cell inkl usioner, ss. glykogen
i levercellerna o. korn, bestående av förstadier
til! sekret i fcörteloeller. Växternas celler
äro inbyggda i ett fast skelett, bestående
av cellulosa, bildande fasta cellväggar omkring
cellerna. Könsceller o. svärmsporer äro dock
nakna. CcUlerna förökas genom att först kärnan
delas i två lika delar o. den omgivande cytoplasman
genom avsnörning delas mellan de
båda dotterkärnorna. Äro de bildade dottercellerna
lika stora, kallas förloppet delning;
är den ena mindre, benämnes det knoppning.
Cell'a, lat., kammare. I grek. 6. rom. tempel
det innersta rummet med gudabilden.
Cell'e [tse-], stad i delstaten Nkdersachsen,
n. Tvskland (Hannover), vid Aller. 38,000 inv.
(1939)- 1'araplyfabrikcr.
Cellini [tijäli'ni],
Benvenuto
(1500-
71), ital. konstnär,
guldsmed
(Frans I:s saltkar,
nu i Wien,
se bild) o. bildhuggare
(Persevs
i Loggia
dei Lanzi, Florens,
Källnymfen
— Diane de
Poitiers — i
Louvre). Äv. medaljgravör. C. har skildrat
sitt äventyrliga liv i sin berömda självbiografi
(sv. övers. 1927).
Cellist' kallas den som spelar violoncell.
Cell'o, förkortning av violoncell.
Cellofa'n, ett cellulosaderivat, användes
i
form av genomskinliga blad till omslag för matvaror
o. dyl. Klistrat vid fönsterglas utgör det
ett gott skydd mot glasets splittring.
Cello'n, celluloidliknande material, framställt
ur cellulosaacetat. Ej lättantändligt.
Cellosolve, dest. som etylglykol.
Cellufix, handelsnamn för ett klister. Jfr
Cellulosa.
Cellular'patologi, en teori, som i motsats
till humoralpatologien tillskriver sjukliga förändringar
i cellerna grundläggande betydelse
för uppkomsten av de skilda sjukdomstillstånden.
Framlades 1858 av K. Virchow.
Cellull, textilfibrer ur cellulosa. Jfr Konstfibrer.
Celluloi'd (av lat. ceWula, litet rum, o. grek.
éTdos, utseende), ett vid c:a ioo° plastiskt,
vid c:a zoo" antändbart ämne, spec. vikt 1.4.
Erhålles genom blandning o. pressning av lågnitrerad
cellulosa o. kamfcr ungef. i proportionen
3:1. Användes till galanteriartiklar, fotografisk
film ni. ni. Inöses i alkoholblandad eter, aceton,
amylacetat o. kan i lösning användas som fernissa,
zaponlack.
Cellulo'sa, huvudbeståndsdelen I växternas
cellväggar, är ett kolhydrat av sammansättningen
C 6 H, 0 O 6 med mycket hög molekylvikt
(för obehandlad cellulosa c:a 500,000). Förekommer
nästan ren i bomull, erhålles ur trä som kemisk
trämassa genom vedens upphettning under
tryck tills. m. sulfiter, s u 1 f i t c e 11 u 1 o s a, el.
alkaliska lösningar, framställda med utgångspunkt
från natriumsulfat, sulfatcellolo
s a ur soda (jfr Pappersmassa). Cellulosa förenas
med syror till esterartade föreningar, t. ex.
cellulosanitrat (nitroccllulosa), som med
lägre kvävehalt användes till framställning av
celluloid, kollodium o. cellulosalackcr o. med
högre kvävehalt utgör bomullskrut. Cellulosaacetat
(acetylcellulosa) erhålles vid behandling
av cellulosa med ättiksyreanhydrid o.
ättiksyra i närvaro av svavelsvra o. katalvsatorer;
användes till icke brännba"r kinofilm, andra