C c, antikva el. latinsk stil. C c, kursiv. S C, fiaktur el. tysk ... - Rosekamp

Cucurbitaceae — 3x4 — Cunningham
Cucurbitaceae), 10 tropiska Amerika tillhörande
arter. Stammar smala med greniga klangen,
vanl. krypande på marken, blad stora, styva,
handflikade, blommor klocklika. Särsk. C. pe'po,
pumpa, o. C. max'ima, jättepumpa, odlas.
Cucurbita'ceae, gurkväxter, familj,
omfattande c:a 760 vanl. ettåriga, med klangen
klättrande örter med strödda blad o. rundade,
vanl. flikade, stundom rikt delade bladskivor.
Blommor oftast enkönade, femtaliga, sambladiga,
ståndare 5, fria el. sammanvuxna,
fruktämne undersittande, vanl. 3-rummigt.
Frukt bärlik med fastare yttervägg. Hit höra
bl. a. släktena Bryonia, Citrullus, Cucumis o.
Cucurbita.
Cuddalore [kad°lå 0 ], stad i s. Indien, Madras,
vid Bengaliska viken. 59,000 inv. (1931). Utförsel
av socker o. indigo.
Cuen'ea. 1. Provins i ö. mell. Spanien (Nya
Kastilien). 17,044 kvkm, 339,000 inv. (1945).
Bergig. Fåravel. — 2. Huvudstad i C. 1, vid
Jucar. 12,000 inv. Gotisk domkyrka. — 3.
Stad i Eucador, vid Rio Pante. 2,581 m ö. h.
48,000 inv. (1938). Svavelkällor. Universitet.
Cue'vas de Ve'ra, stad i s.ö. Spanien, prov.
Almeria. 20,000 inv. Silvergruvor.
Cugnot [kynjå'], Nicolas Joseph
(1725—1804), fransk fortifikationsofficer, byggde
1769 den första ångvagnen o. två år senare
ett landsvägslokomotiv för tungt artilleri.
Cui [ky'i], César Antonovitj (1835
—1918), rysk tonsättare o. fortifikationsgeneral.
C. tillhörde ungryska skolan. Komponerade
operor, orkesterstycken o. sånger.
Cui bo'no [kui-], lat., till vad gott?, vartill
tjänar det?
Cuivre poli [kui'vr påli'], fr., polerad mässing,
en koppar-zinklegering, som liknar brons.
Cu/jus re'gio, e'jus religio', lat., den, som
härskar över ett land, härskar även över dess
religion, en under reformationstiden tillämpad
grundsats för det kyrkliga territorialsystemet.
Culbertson [kall'bötsn], E 1 y, f. 1893 i
Rumänien, amerik. bridgeexpert, har tills, med
sin maka Josephine C, f. Murphy,
utarbetat ett kontraktbridgesystem.
Cul-de-sao [kyld°sakk'], fr., återvändsgränd.
Culiacan [koliakann'], huvudstad i staten
Sinaloa, v. Mexico. 17,000 inv. (1930).
Cullberg, John, f. "/ 4 ^95, teolog, teol.
dr 1933, biskop i Västerås sed. 1940. Författare
av religions- o. kulturfilosofiska arbeten. Ordf.
i Sveriges kristl. studentrörelse 1933—37.
Cullen [kall'in], C o u n t é e, f. 1903, amerik.
skald, son till en negerpräst. C. tolkar i sin diktning
negrernas känsloliv, bl. a. i Color (1925),
The black Christ (1929).
Cullinandiamanten [kairin*n-], den största
kända diamanten (vikt oslipad 3,100 karat =
620 g), funnen 1905 vid staden Cullinan, 40 km
ö. om Pretoria, Sydafrika. Skänktes av Transvaals
regering till Edvard VII. Stenen delades
vid slipningen i flera, vilka numera tillhöra de
britt, kronjuvelerna.
Culloden [k»lådn' el. k°lå°'dn], by i n. Skottland,
grevsk. Nairn, nära Inverness, bekant
genom hertigens av Cumberland seger över
pretendenten Karl Edvard Stuart 1746.
Culmann [ko'l-], Karl (1821—81), schweiz.
ingenjör, banbrytare inom grafostatlkcn.
Cul'pa (lat., skuld) kallas inom straffrätten
den skuldform, som innebär, att rättsstridigt
uppsåt (d o 1 u s) ej föreligger utan
allenast rättsstridig oaktsamhet. Då vid ett
brott allenast eulpa föreligger, tillämpas i allm.
lindrigare straff. Inom civilrätten inträder
skadeståndskyldighet i allm. vid eulpa.
Cu'mae (grek. Ky'me), forntida stad på Kampanjens
kust, den äldsta o. förnämsta grek.
kolonien, ÄV. ryktbar för en av Vergilius
besjungen sibylla.
Cumanå [komana'], huvudstad i staten
Sucrc, n. Venezuela, vid kusten. Rundradiostation
(kortvåg).
Cumberland [kamm'b°l°nd]. 1. Grevskap
i n.v. England, kring Eden. 13,938 kvkm,
263,000 inv. (1931). Bergigt. Rikt på stenkol
o. grafit. Fåravel. Huvudstad: Carlisle. —
2. Biflod fr. v. till Ohio, rinner upp på Cumberlandbergen
i Kentucky, ö. För. Stat. 1,107
km. — 3. Stad i Maryland, ö. För. Stat.,
vid Potomac o. Chesapeake—Ohio-kanalen.
39,000 inv. (1940). Stenkols- o. järngruvor.
Cumberland [kamm'b°l°nd], Augustus,
hertig av C. (1721—65), son till Georg II av
England; besegrade vid Culloden 1746 Karl
Edvard Stuart, då denne försökte att återvinna
fädernetronen. Högskottarna, som anslutit sig
till resningen, förföljdes av C. med hårdhet.
Cumberlandbergen [kamm'bölnd-], bergskedja
i Alleghanybergen, inom Tennessee o.
Kentucky, ö. För. Stat. Järn o. stenkol.
Cumberlandhalvön [kamm'b°l»nd-], halvö
på ö. kusten av Baffinsland, arktiska Amerika,
v. om Davis' sund.
Cumb'riska bergen, bergland 1 n. England,
på gränsen mellan grevsk. Cumberland o.
Westmoreland. Högsta toppen 978 m.
Cum gra'no sa'lis, lat., »med ett korn salt»,
med en smula omdöme.
Cum insignio're lau'de approba'tur, lat.,
med utmärkt beröm godkänd (betygsgrad = a).
Föik. Cum ins.
Cum lau'de approba'tur, lat., med beröm godkänd
(betygsgrad = AB). Förk. Cum laude.
Cummings [kamm'ings], Edward Estlin,
f. 1896, amerik. författare, modernist, experimenterar
djärvt med formen i sina diktsaml.,
bl. a. Tulips and chimneys (1932). Äv. romaner o.
noveller: The enormous room (1922).
Cumont [kymå 11 *'], Franz, f. 1868, belg.
religionshistoriker, har genom sina forskningar
kastat nytt ljus över den orientaliska hellenismen
o. Mithrakulten.
Cu'mulus, lat., stackmoln.
Cunard linjen, eng. Cunard SteamshipCompany
[kjona'd sti'mijipp kamm'-
p°ni] el. The Cunard I, i n e [-lajn], första
ångbåtsbolaget för trafik England—Amerika,
grundat 1839. Huvudkontor i Liverpool.
Sedan huvudparten av C:s tonnage överförts
på den 1934 bildade Cunard White Står,
L t d [-°ajt sta limm'itidd], utgör C. främst ett
holdingbolag.
Cuncta'tor, lat., »sölaren»; smädenamn på den
rom. diktatorn Quintus Fabius Maximus på
grund av hans försiktiga krigföring i striderna
med Hannibal.
Cune'ne, flod 1 Angola; nedre loppet bildar
gräns mot Sydvästafrika. 1,200 km.
Cu'neo. 1. Provins i n.v. Italien, Piemont.
7,435 kvkm, 609,000 inv. (1945). — 2. Huvudstad
i C. 1, vid fl. Stura. 39,000 inv. (1942).
Sidenindustri.
da Cunha [-kon'j°], Tri stäo (omkr. 1460—
omkr. 1540), portug. krigare o. sjöfarare, upptäckte
1506 den efter honom uppkallade ögruppen
i Atlanten.
Cunningham [kann'ing ö m], William (r849
—1919), skotsk teolog o. ekonomisk historiker.
1891—97 prof. vid King's College, I,ondon,
ärkediakon av Ely 1907. Bl. arb. Growth of
En%lish industry and commerce (1882) samt det
Idérika Western civilization in its economic
aspects (1898—1900).
1. Cunningham [kann'ing°m], lord A n-
drew Browne, viscount C. of Hyndhope,
f. 1883, eng. amiral (1941). överbefälh. för de
britt, sjöstyrkorna i Medelhavet 1939. Angrep
Ord, som saknas på C, torde söks s på K el. (för ryska ord) på H.