C c, antikva el. latinsk stil. C c, kursiv. S C, fiaktur el. tysk ... - Rosekamp

Cittå — 2 0 — Civiläktenskap
vita el. rödlätta, välluktande, frukten ett tjockskaligt,
saftigt, mångrummigt o. flerfröigt bär.
Rikliga oljekörtlar i blad, bark o. fruktvägg.
Hit höra C. auran'tium med en varietet dufcis,
apelsin, o. en varietet ama'ra, pomerans (s.
Himalaya), C. me'dica, citron, C. no'bilis, mandarin
samt C. decuma'na, pompelmus.
Cittå [tijita'] el. c i v i t å [tsji-], it., stad.
Cittå di Casteli'o [tijita'-], stad i mell. Italien,
prov. Perugia (Umbrien), vid Tiber.
33,000 inv. (1946). Mineralkällor.
Cittanova [ts]itanå'va], stad i s. Italien, prov.
Reggio di Calabria (Kalabrien). C:a 1,600
inv. Tvåltillverkning. Där låg förut C a s a 1-
n o v o, förstört av en jordbävning 1783.
Cittaveochia [tsjitaväkk'ia] el. M e d i n a,
stad på Malta. C:a 6,000 inv. Fordom rnalteserordens
starkt befästa huvudstad.
malt slott o. katedral. Katakomber.
Citfra, musikinstrument utan
hals, med flat botten, 5 melodisträngar
o. 26—37 ackompanjemangsträngar.
Av de tre
typerna d i s k a n t-, konsert-
o. alt- el. elegic
i 11 r a är den sistnämnda
stämd en kvart lägre än de
föregående. Dessutom finnas
stråkcittror, vilka ha
fyra melodisträngar o. spelas
med stråke.
Gam­
City [sitfi], eng., stad; en stads affärscentrum
el. äldre del (särsk. Londons City).
City dress [sitfi-], eng., svart kavaj o. väst
samt randiga grå byxor.
Ciudad [bioöa'], sp., stad med egen jurisdiktion
i motsats till villa, stad utan dylik.
Ciudad Bolivar [bio'öa3-], huvudstad i staten
Bolivar, mell. Venezuela, vid Orinoco. 25,000
inv. (1936). Livlig handel. I närh. guldfyndigheter.
Ciudade'la [bioöaö-], hamnstad på spanska
ön Menorca. 9,000 inv. Berömd droppstensgrotta.
Ciudad Rea'l [pio'3a3-]. 1. Provins i s. mell.
Spanien (Nya Kastilien), kring Guadiana. 19,741
kvkm, 558,000 inv. (1945). Vinodling. Kvicksilvergruvor.
— 2. Huvudstad i C. 1. 33,000
inv. (1940). Till v. av kläde, handskar o. olja.
Ciudad Rodri'go [bio'5a5-], stad i v. Spanien,
prov. Salamanca (Leon), vid Agueda. 9,000 inv.
Tillverkning av lervaror. Gränsfästning mot
Portugal.
Ciudad TrujiUo [pioöaö' trochill'jå]; före
1936 Santo Domingo. Dominikanska republikens
huvudstad, på Haitis sydkust. 114,000 inv.
(1945). Ärkebiskop. Univ. (1538). Viktig hamn.
Civi'l (av lat. ci'vis, medborgare), borgerlig.
Ordet användes, mest i sammansättningar, som
motsats till militär, kyrklig, kriminal m. m.
Civilarbetare, samvetsöm värnpliktig, som
i st. f. värnpliktstjänstgöring vid krigsmakten
utför civilt arbete för statens räkning.
Civil courage [sivv'il karfids]], eng., »civilt
mod». Uttryck för det mod, som kräves av
civilbefolkningen i det totala kriget.
Civildepartementet, 1840—1920 ett statsdepartement
för den inre civila förvaltningen.
Civilekonom, titel som erhålles efter avlagd
examen vid Stockholms o. Göteborgs Handelshögskolor.
Civilexpeditionen, 1719—1808 benämning
på den avdelning av K. M:ts kansli, som handlade
civila förvaltningsärenden.
Civilförsvaret, organisation med uppgift att
utöva sådan verksamhet för rikets försvar, som
icke åvilar krigsmakten, o. annan i samb. därmed
stående verksamhet. Hit hänföras sålunda
luftskydd, utrymnings-, inkvarterings- o. social-
tjänstorganisationer samt skogsbrandskydd i
krig. C. skall äv. deltaga i flyktingsverksamheten.
Ledningen av c. utövas under K. M:t av
Civilförsvarsstyrclscn samt inom länen av länsstyrelserna.
Länen äro indelade i civilförsvarsområden
under ledning av en civilförsvarschef.
Best. i lag av V12 1944.
Civilförsvarsnämnd, en fr. 1944 i varje
kommun tillsatt nämnd, som skall ombesörja
de på civilförsvaret åvilande uppgifterna.
Civilförsvarsstyrelsen, ämbetsverk, bildat
1944, num. lydande under inrikesdepartementet,
är den centrala myndigheten för civilförsvaret.
Chef: generaldirektör.
Civilingenjör, titel, som urspr. betecknade
den, som idkade civilt ingenjörsarbete. Officiell
titel på den, som genomgått vissa av Tekniska
högskolans el. Chalmers tekn. högskolas avdelningar.
Jfr Arkitekt o. Bergsingenjör.
Civi'lis, C 1 a u d i u s (el. Julius), batavisk
upprorsledare år 69—70 e. Kr., besegrades
av romarna. — Civilis tager ed
av bataverna, en märklig målning av
Rembrandt. beställd för stadshuset i Amsterdam
1660—61 men refuserad. Endast mittpartiet
bevarat; tillh. Konstakad., deponerad i Nat.mus.
(Se bild.)
Civilisatio'n (av lat. ci'vis, medborgare),
bildning, förädling; inbegreppet av alla de
företeelser, som äro uttryck för ett samhälles
utvecklingsståndpunkt.
Civilise'rad, hyfsad, bildad.
Civilist', civil person i möts. till militär.
Civiljägmästare, sed. 1932 titel för ur Skogshögskolans
högre kurs utexaminerade elever.
Civilkommissionen, myndighet, som 190S
—15 bl. a. övervakade upphandlings- o. kontrollväsendet
inom krigsmakten, de värnpliktigas
behandling m. m. Dess uppgift övertogs
av militieombudsmansämbetet.
Civillag, lagbestämmelser, som reglera den
borgerliga samlevnaden människor emellan.
Civillista, frän England härstammande benämning
på det anslag, som tillkommer statschefen
för hans underhåll o. hovhållning.
Civilmilitära tjänstemän, vissa vid armen,
marinen o. flygvapnet anställda tjänstemän,
såsom läkare, veterinärer, ingenjörer m. fl.
Civilprocess, rättegång rörande ett privaträttsligt
rättsanspråk, i motsats till straffprocess.
Civilrätt (lat. jus civi'le), sammanfattning av
rättsreglerna rörande enskildas inbördes förhållanden
i allmänhet. Omfattar familjerätt
o. förmögenhetsrätt.
Civilstaten, sammanfattningen av civila
ämbets- o. tjänstemän till skillnad från sådana
tillhörande andra stater, såsom ecklesiastikstaten,
militärstaten osv.
Civilstånd, en persons ställning med hänsyn
till familjebanden, t. ex. gift el. ogift, barn i
el. utom äktenskap etc.
Civiläktenskap, äktenskap, som ingåtts genom
borgerlig vigsel.
Ord, som saknas på C, torde sökas på K el. (för ryska ord) på H.