Om svar anhålles - Svenska Akademiens ordbok - Göteborgs ...

34
get finns. Är man någorlunda kunnig i svenskans språkliga historia kan man ofta på rent
kronologiska grunder avgöra om ett språkprov är äldre än den redaktionella texten eller
inte, framför allt vad beträffar stavning.
Den språkliga formen
Bokstaven R började tryckas 1956 och har redaktionell text som stavas enligt moderna
principer. Därför är det enkelt att avgöra att följande exempel måste vara autentiskt enbart
på grundval av stavningen.
Man kan döma hvad tillopp och vördnad han vann .., när han, oaktadt
penningars rarhet den tiden, för en enda messa fick siuttio marker ..
silfver. DALIN Hist. 2: 13 (1750).
I belägget förekommer dels stavning med initialt hv för v-ljudet, en stavning som är sällsynt
förekommande i SAOB:s redaktionella text. Principen att stava neutrala perfekt particip
med slutljudande d som dt hade också frångåtts 1956, och stavningen messa för det
moderna mässa hjälper också till att urskilja språkprovet på rent åldersmässiga grunder.
Trooheet bland Legehion är en stoor raritet.GRUBB 121 1665.
I citatet från Grubb används bl.a. dubbeltecknad vokal för långt vokalljud, en stavningsprincip
som försvann redan under 1700-talet. Även stavningen av j-ljudet (hion) är ålderdomlig
och tyder på att texten kommer från 1600–1700-talet.
Innehållet i språkproven
Ofta har man också stor hjälp av själva innehållet i språkproven. Man kan relativt säkert
avgöra vilka språkprov som är autentiska enbart på innehåll och ordval, om de formella
kriterierna inte hjälper till. Följande exempel får illustrera påståendet:
Hans hustru är en riktig raring, med ljust hår och smilgropar.
ÅKERHIELM Webster Fiende 98 1927.
I princip skulle man kanske kunna tänka sig att någon skrev ovanstående citat i akt och
mening att ha det som redaktionellt språkprov i SAOB. Något i ordvalet säger oss dock att
en modern ordboksredaktion förmodligen skulle tveka inför beslutet att använda det som
redaktionell text. Som autentiskt språkprov är det dock utmärkt.
I nedanstående språkprov citeras två personnamn vilka är så pass ovanliga att de förmodligen
inte skulle väljas till ett redaktionellt språkprov.
Tannström är rasande på Agardh. LILJECRONA Riksd-Kul. 166 1840.
I följande exempel är språkprovet också såpass konkret, genom omnämnandet av en speciell
fågelart, att man på ganska goda grunder kan anta att det är autentiskt.
Den raritet bland fåglar som bär namnet dubbelbeckasin. ROSENIUS Jakt
1: 100 (1912).
Sammanhanget språkprov – källa
Ganska ofta kan man direkt koppla innehållet i ett språkprov till en bestämd författare.
När en person som Sven Dufva figurerar i ett språkprov (i detta fall supplerat) kan man
på ganska goda grunder anta att det är Runeberg som är upphovsman, varvid språkprovet
givetvis är autentiskt.
(Sven Duva) Fick vara dräng, der man höll rast, soldat der striden
brann. RUNEBERG 2: 52 1846.