Om svar anhålles - Svenska Akademiens ordbok - Göteborgs ...

51
Rudolf Rydstedt
SAOB:s täckning
Den som använder en ordbok för att slå upp vad okända ord betyder får emellanåt mycket
handfasta problem med brister i ordbokens täckning: det sökta ordet står inte att finna.
Men allt behöver inte vara frid och fröjd bara för att man råkar hitta ett stickord och ett
betydelsemoment som passar. Det kan ju vara en olycklig slump som gör att den riktiga
betydelsen är missad samtidigt som en felaktig verkar stämma in. För praktiskt bruk kan
man dock räkna med att falska svar är ganska sällsynta: finns det ett betydelsemoment
som passar så är det nog rimligt att det är det korrekta. Svårigheterna dyker upp när man
vill använda ordboken som en modell av ordförrådet och dess förändringar. Då blir plötsligt
variationer i grad av täckning kritiska. Denna artikel försöker ge en översiktlig bild
av några typer av felkällor som man måste räkna med.
Den kronologiska täckningen
SAOB har som uppgift att ge en rimligt heltäckande bild av det svenska riksspråket från
reformationen och framåt. Gränsen bakåt operationaliseras till 1520. En konsekvens av
det är att förstånd får 1525 som år för första belägg, medan ordet etymologiskt beskrivs
”fsv. forstand, liksom d. forstand av mnt. …”. Den skarpa gränsen bakåt motiveras med
att den ger ett rent snitt mot redovisningen av medeltidsspråket i Söderwalls Ordbok öfver
Svenska Medeltids-språket och Schlyters Ordbok till Samlingen af Sveriges Gamla Lagar.
Det arbete, hvars början här framlägges, är afsedt att dels gifva en trogen bild
af det nu lefvande svenska riksspråket, dels äfven uppvisa, huru vårt språk
utvecklats allt ifrån reformationstiden. Ordbokens uppgift är alltså att lämna
en historisk framställning af det nysvenska riksspråket i vidsträckt mening,
och den tager således vid, där de utgifna eller under utgifning varande ordböckerna
öfver vårt medeltidsspråk sluta. (SAOB bd 1:1)
Gränsen framåt har förskjutits gradvis under arbetets gång. Hållpunkter är att bokstaven
A saknar stickord med första belägg senare än 1902, G efter 1939 och R efter 1960. Efter
D kan man räkna med att artiklarna följer ungefär i den ordning som de är skrivna, i början
arbetade man mindre strikt alfabetiskt. Det senare leder till att B har ord med förstabelägg
så sent som 1922 medan C saknar förstabelägg efter 1905. Sett med dagens ögon
innebär dessa siffror att SAOB har ett kronologiskt hål på närmare 1/5 – 1/6 av den tid
som verket skall täcka i början av alfabetet. Det senast publicerade häftet slutar efter stå.
I SAOL och Svensk ordbok återfinns det ordet 1/5 från slutet. Det är allstå en betydande
del av det ordförråd som SAOB strävar efter att täcka som inte kommer med därför att det
är för ungt eller kommer för sent i alfabetet (t.ex. knivens ägg – som alltså inte stavades
egg enligt SAOB:s norm när E publicerades).
En förrädisk faktor är att ord med samma egenskaper har en tendens att klumpa ihop
sig vid en alfabetisk sortering. Ett exempel med etymologisk anknytning är att prefixen
be- och för- ger en tysk prägel åt respektive bokstav. Denna heterogenitet gör att interna
variationer i täckningsgrad – t.ex. den nyss nämnda kronologiska – kan få svåröverskådliga
effekter på resultaten vid undersökningar. Det är t.ex. uppenbart att engelskans och
tyskans relativa betydelse som långivande språk har förskjutits till engelskans fördel under
1900-talet. Det intrycket ges också av SAOB, men är det en risk att SAOB ger en felaktig
bild av styrkan i förändringen beroende på att lån från tyska och engelska hamnar
lite olika i en alfabetisk sortering