Om svar anhålles - Svenska Akademiens ordbok - Göteborgs ...

44
V-ljudet kunde vid denna tid stavas antingen med f (skref, afstanna), fv (hafva) eller hv
(hvilken). Efter reformen kom v-ljudet att stavas uteslutande med v (skrev, avstanna, hava,
vilken).
En annan besvärlighet i svensk ortografi var stavningen av t-ljudet i vissa verbformer
och adverb. Principen hade vacklat genom tiderna men kan i huvudsak förklaras med att
supinum stavades med t (han har gått) medan perfekt particip i neutrum stavades med dt
(pappret är användt). T-avledda adverb, (slå någon hårdt (av adjektivet hård)), stavades
med dt liksom en del andra ord, t.ex. neutrumformen rödt av röd. 1906 års stavningsreform
förändrade denna stavning till att enbart omfatta tt respektive t (gått, använt, hårt,
rött).
Ytterligare en ortografisk svårighet, som fortfarande kvarstår, var stavningen av ä-ljudet,
som ju i svenskan emellanåt stavas med e (berg) och i andra fall med ä (bälg), trots att
vokalljudet i båda orden uttalas likadant. Den komplicerade stavningen av svenskans ä-
ljud (och å-ljud) kan förklaras med språkhistoriska orsaker och bottnar i att ljud som från
början var olika med tiden föll samman. 1906 års stavningsreform innebar att stavningen
av ä-ljudet i flera fall återgick till att stavas med e i stället för ä som varit fallet i bl.a. 1889
års SAOL.
SAOB och stavningen
När 1906 års stavningsreform genomfördes hade SAOB publicerat bokstaven A och C och
påbörjat ett flertal andra bokstäver, bl.a. den omfattande bokstaven B. För att slippa byta
stavningsprinciper mitt i de påbörjade bokstäverna började man tillämpa nystavningen
först med bokstaven E, 1917. Till viss del bibehölls dock den äldre stavningen t.o.m. 1923
i en del kompletterande häften för äldre bokstäver. Faktum är att man kan hitta vissa ord
stavade på gammalt vis ända fram till bokstaven L (1937) bl.a. hvilka, hvarandra, användt.
Det finns dock inga stickord med initialt hv, och ytterst få med dt, undantaget de
ord som har med hand att göra t.ex. HANDTEL och HANDTVÄRK (tryckt 1930).
Vad beträffar stavningen av kort e- och ä-ljud skiljer sig SAOB från gängse norm genom
att ett flertal ord stavas med ä, där vi skulle vänta oss e. Detta har fått till följd att en del
ord som inleds med kort e- eller ä-ljud och som nu stavas med e ändå inte kommer att behandlas
förrän under Ä. Det mest kända exemplet är väl EGG (knivsegg) som i SAOB stavas
med Ä och därför inte behandlats än. Lundbladh (1992:19) anger också att bärg stavas
med ä, men faktum är att just detta ord med sammansättningar stavas med e, alltså stick
i stäv med de principer som annars används av SAOB i dessa fall.
Principen får också till följd att den redaktionella texten emellanåt verkar ålderdomligare
än språkproven genom sin stavning av e, t.ex. värklighetsskildring (R401), värksamhet
(R401), pängar (R501), rägn (R501).
I artiklarna kan det se ut som i exemplen nedan:
om ngns värksamhet: praktisk. En realistisk verksamhet (dvs. utövande
av boktryckaryrket) nyttig både för hans utveckling såsom man och för
betryggandet af hans timliga bergning. ATTERBOM Minnest. 2: 225 1855.
Det redde väl upp sig (med affärerna), gällde bara att skaffa (pängar)
för tillfället. ÖBERG Makt. 1:82 (1906).
Vad beträffar morfologin är det främst de plurala verbformerna som berörs. SAOB höll
länge fast vid bruket av plurala verbformer och de avskaffades först 1976 i ordboken.
SAOB borde därmed vara den sista mer officiella instansen i Sverige som höll fast vid detta
bruk.