Om svar anhålles - Svenska Akademiens ordbok - Göteborgs ...

53
Det är något som är eftersträvandsvärt i t.ex. undersökningar av andelen främmande
språkmaterial i svensk text. På motsvarande sätt kan variationer i generositet mot främmande
material i SAOB påverka den bild ordboken ger av proportionerna mellan ord med
olika ursprung. Det som gör det hela extra problematiskt är att variationen i integreringsgrad
är i det närmaste steglös. Det kan illustreras med ett citat ur ett brev skrivet av
Bengt Oxenstierna år 1682:
Detta allt sker pour se venger de l’Angleterre, och det med rätta efter det genom
sin blâmable conduite causerar Nederlands undergång och Christenhetens olägenhet
och trouble. Utan dissimulation Des trogne och ergifne tjänare. / B. O.
(citerat efter Engwall 1994:53).
Allt kursiverat i citatet har franskt ursprung. Vissa ord har helt bevarad fransk form. Det
kan göra att de känns ointegrerade för en modern läsare – och förmodligen även för Oxenstiernas.
Men hur är det med dissimulation Många uppfattar det nog som minst lika
svenskt som det böjningsmässigt direkt ofranska causerar. SAOB väljer att ta med dissimulation,
som verbalabstrakt till dissimulera. Ordets allmänspråkliga betydelse, den som
finns i citatet ovan, betecknas som numera knappast bruklig (finns även en medicinsk
fackbetydelse). SAOB:s bruklighetsangivelse motsägs inte av Språkbankens material – ordet
förekommer över huvud taget inte i dess baskorpus om 30.000.000 löpord. Men i äldre
tid förekom ordet hos flera författare i den för en franskkunnig genomskinliga betydelsen,
men var det prov på svenska
En möjlighet att åtminstone tillfälligt kringgå svårigheterna med att särskilja de ord
som är integrerade i det abstrakta språksystemet är att utgå från ett kvantitativt kriterium
för vad som är en del av riksspråket. Med den infallssvinkeln blir ord som förekommer
ofta, i många sammanhang och uthålligt mera centrala. Det är den typen av kriterier som
man anar bakom att SAOB är restriktivt vid behandlingen av personliga ord, ord i fackoch
gruppspråk samt efemära ord. Men inte heller kriterier av denna typ undanröjer
gränsdragningsproblemen. Ett skäl till det är att kategorierna i sig är svårbestämda. Poängen
med att tala om gruppspråksord är att dessa ord inte har full hemortsrätt i allmänspråket
– om de hade det skulle de inte vara gruppspråksord. De kan därför uteslutas för
att de är perifera. Men gruppspråksbeteckningar (liksom stil- och bruklighetsbeteckningar
i allmänhet) säger inte nödvändigtvis var ordet förekommer mest frekvent utan kanske
bara var det omtalade fenomenet förväntas höra hemma. Det vore t.ex. en fullt hedervärd
arbetsuppgift för en stilistiker att undersöka i vad mån ord som uppfattas som knutna till
en viss genre eller stil verkligen är mest frekventa i den.
Hur man än gör är det svårt att ge tydliga och lätthanterliga kriterier för vilka ord som
bör komma med i SAOB – och mera generellt i listor över ord i språk vid en viss tid. Detta
gäller även om man bortser från de problem som ligger i att avgränsa vad som rent faktiskt
är ett ord: hur lexikaliserade sammansättningar måste vara för att räknas som fullvärdiga
lexikonenheter; hur mycket betydelsenyanser måste skiljas åt för att det skall
röra sig om två betydelser; om t-avledda adverb och verbalabstrakter är egna ord eller närmast
ett slags finare böjningsformer. Problemen blir inte mindre när målet är att beskriva
språkstadier för vilka vi inte har tillgång till informanter. Vi kan lätt se att skribenter på
1600-talet använde dissimulation i sina texter, men hur vet vi om de uppfattade ordet som
svenskt
Svårigheterna gör att det kan vara lockande att arbeta rent frekvensmässigt, t.ex. genom
att utgå från en baskorpus och ta med alla ord som är belagda med viss frekvens i
visst antal texter från vissa genrer vid vissa tidpunkter. Några fördelar och nackdelar med
ett sådant angreppssätt diskuteras nedan i samband med excerperingen beroende på att
renodlat frekvensorienterat angreppssätt står och faller med hur excerperingen går till.