Om svar anhålles - Svenska Akademiens ordbok - Göteborgs ...

64
Av ovanstående fall finns endast ett av beläggen med i 1741 års ordbok, nämligen
hufwud-ord, då stavat med divis och placerat under avdelningen composita. Detta kan förmodligen
tas som intäkt för att ett tryckfel förelegat i 1734 års ordbok och att ordet därmed
kan betraktas som en riktig sammansättning.
Genom att ange ovanstående belägg som sammansättningar har SAOB också gett en
tidsangivelse för etablerandet av orden i fråga som sammansättningar. Man kan på goda
grunder fråga sig om denna tidsgräns är korrekt, med tanke på vad som visat sig när man
närmare kontrollerar beläggen mot källan. Kanske är det så att SAOB i detta fall satt en
för tidig angivelse, och föregripit den eventuella utvecklingen av sammansättningen.
Exemplen är inte många i detta fall, men sätter ändå fingret på en öm punkt när det
gäller att skildra lexikalisering av vissa typer av begrepp.
Ett motsvarande resonemang ligger också till grund för nästa exempelkategori. I detta
fall förutsätter SAOB att man utifrån en belagd verbform implicit kan belägga även andra
verbformer. Även dessa exempel är tagna från Serenius ordböcker och behandlar s.k. partikelverb.
Partikelverb behandlas i SAOB under rubriken “särskilda förbindelser”. Partikelverb
består av ett verb och en s.k. partikel, vanligen ett adverb. Partikeln kan för vissa verb ha
s.k. lös förbindelse och står då efter verbet, t.ex. följa upp. Vad som skiljer partikelverbet
från den motsvarande regelbundna konstruktionen är bl.a. att partikeln inte kan skiljas
från sitt verb och att betoningen ligger på partikeln. Jämför exemplen Man skall följa upp
projektet och Hon följde honom upp för trappan.
Somliga partikelverb har både lös och s.k. fast förbindelse, d.v.s. de kan ha partikeln
före själva verbet, ihopskrivet med detta: uppfölja. Vanligen innebär detta en stilskillnad
såtillvida att lös förbindelse är mer talspråklig och fast förbindelse högtidligare och mer
skriftspråklig. I vissa fall inträffar också betydelseskillnad (jfr komma ned och nedkomma).
Ytterligare andra verb har bara fast förbindelse. Orsaken till att man ändå kallar dem
partikelverb är främst att de har betoningen på partikeln (t.ex. inträffa).
Kategorin partikelverb är således komplex och omfattar många regler. En av dessa är
att partikelverb som vanligen inte har fast förbindelse i de olika tempusformerna ändå
kan ha detta i perfektparticip, t.ex. verbet äta upp, som normalt inte konstrueras *uppäta.
Det går dock bra att använda den fasta förbindelsen i formen Maten är uppäten, då verbet
står i perfekt particip.
I Serenius ordböcker förekommer ett antal participiella former som han placerat under
respektive huvudverb och kallat adjektiv. SAOB har tagit dessa participiella former hos
Serenius till intäkt för att de existerat även i andra former, och anger Serenius som belägg
till följande partikelverb, angivna i grundform i SAOB. Man har också ändrat partikelns
form, i några fall från ihop till hop, i andra fall tvärtom.
Serenius form
SAOB:s form
hopläkt läka ihop; hopläka 1:a belägg
hopwiken ihopvika 1:a belägg
ihopafattad
hopfatta
ihoparäknad hopräkna 1:a belägg
ihopaskrefven hopskriva 1:a belägg
ihopsläpad hopsläpa 1:a belägg