Om svar anhålles - Svenska Akademiens ordbok - Göteborgs ...

69
Tabell 6: Vissa fördelningar per bokstav
Bokstav
Antal ieur.
i 1:a etym.
Antal
1:a etym.
Spalter i
boken
Faktiskt
spaltantal a
P 0 554 3132 c. 1000
Q 0 0 4 0
R 21 2556 4632 c. 4200
S 19 4760 13.768 c. 10.600
Där över huvud taget någon etymologisk upplysning ges är det här [i sammansättningar
i ramsa] oftast fråga om översättningslån, … (Ekbo & Loman
1971:25).
Den ojämlika behandlingen av enkla ord och sammansättningar kan ställa till problem om
man vill jämföra just den etymologiska bakgrunden hos ord som har lånats in som sama.
Det antal spalter som har utnyttjats i undersökningen anges enbart om det
avviker från antalet i den tryckta boken.
Mängden ieur. är låg under de två först färdigställda bokstäverna A och C för att stiga under
B och D. Sedan sjunker den abrupt. De låga siffrorna på A och C beror delvis på att
förkortningen ieur. inte hunnit sätta sig ännu. Sänkningen efter D hänger samman med
den uppstramning av ordbokens arbete som skedde under Ebbe Tuneld i början av tjugotalet
(Sigurd 1986:156). Med tiden svänger pendeln från hastighet i publiceringen till utförlighet
igen. Andelen ieur. stiger redan under G för att minska med början på O – och så
stiger den igen under R och S. Även här finns det ett samband med byten av ordbokschef:
Pelle Holm avlöser Tuneld under M för att sedan själv avlösas av Sven Ekbo ungefär vid
övergången till R.
Det viktiga med den övergripande variationen i andelen ieur. är att den visar på att förskjutningar
i redaktionell policy kan ställa till besynnerliga ojämnheter i materialet. Tabellen
visar dessutom att inte ens en gammal redaktör som Sigurd (med ronsard som
första och sjastrar som sista artikel) har en säker intuition för hur SAOB är uppbyggd. Det
får försiktiga redaktörer att lite svepande formulera sig i stil med:
SAOB ger i allmänhet inga urgermanska eller urindoeuropeiska konstruerade
former; av den sakförståndige kan dessa former ändå utan svårighet konstrueras.
(Ekbo & Loman 1971:25).
Försiktighet befrämjar nog korrektheten, men knappast tydligheten i bilden av ordboken.
OSA-databasen gör att svårigheten att få grepp om den interna variationen i SAOB minskar
i någon mån, men det är värt att notera att det fortfarande kan vara problematiskt att
utifrån summariska sammanställningar komma fram till vad variationen egentligen beror
på och vad den säger. Den som studerar tabellen ovan utan tillräcklig bakgrundskunskap
kan t.ex. dra slutsatsen att ord som inleds med A, C och E är mindre ”indoeuropeiska”
än de som inleds av andra bokstäver. För en språkvetare är redan bruttosiffrornas storlek
en varning, andelen ord i svenskan med indoeuropeiskt ursprung bör rimligen vara större
än någon procent. Men vilka intuitioner har vi för frekvenser hos t.ex. ord som ytterst
kommer från semitiska språk
Nu varierar inte utförligheten i etymologierna bara med när artiklarna är skrivna. En
minst lika viktig faktor är att olika delar av ordförrådet behandlas på skilda sätt. Ett par
uttalade principer är att ge lånord knappare behandling än arvord och nya lån knappare
än äldre (Ekbo & Loman 1971:25). Rimligtvis är det något som kan göra att 1500-talet kan
få proportionellt sett för höga siffror för lån ytterst från persiska jämfört med 1900-talet.
Även morfologiskt mera komplexa ord tenderar att bli mindre utförligt behandlade. Det
gäller inte minst sammansättningar: