Om svar anhålles - Svenska Akademiens ordbok - Göteborgs ...

71
törerna Ekbo och Loman en markering av att av i just det fallet inte innebär ett sådant
hävdande. Vad detta får för praktiska konsekvenser vid maskinella sökningar framgår
tydligare om man drar in de frekventa jfr-etymologierna – av de 36.416 förstaetymologier
som nämns ovan är 16.609 sådana. De används i samband med översättningslån på det
sätt som Lundbladh nämner i citatet ovan, men de används också för att markera t.ex. osäkerhet
om inlåningsväg. Det är lätt att räkna ut att exterritorial kommer ytterst av latinet
eller i varje fall av latinskt material, men svårare att säga om vi har fått ordet via tyskan,
engelskan eller franskan (om det nu inte har kommit via alla vägarna parallellt), vilket
motiverar etymologin:
jfr t., eng., fr. exterritorial, ytterst av ex, ur (se EX-) o. territorium, område (se
TERRITORIUM)
Det torde i många sammanhang vara mera relevant att föra samman avledn. av med jfr
än att gruppera alla etymologier med av i en kategori i kontrast till dem med jfr. Men är
alla jfr jämbördiga, eller måste även den gruppen finfördelas efter vad som skenbart bara
är små detaljer
Språken i etymologierna
Till de bekymmer som man kan vilja befria en användare av SAOB från är variationer i
språkbeteckningar. Dessa är av två slag: (1) rena variationer i uttryckssätt, t.ex. sp. –
span. – spanska och holl. – nl.; (2) variationer i omfång, t.ex. t. – ht. – lt. – mlt. Den senare
typen ställer till mycket svåra problem vid sammanräkningar. När skall t.ex. skånsk dialekt
räknas som en form av svenska Om man väljer att räkna äldre skånska ord som har
lånats in i rikssvenskan som danska lån, skall då t.ex. småländska ord som har lånats in
i riksspråket räknas som svenska lån Denna typ av frågor kan inte besvaras generellt då
olika tolkningar är relevanta för olika undersökningar. Variationer av den första typen
mellan synonymer är dock lätta att hantera tekniskt, åtminstone i princip. Den allra enklaste
lösningen är att normalisera den redaktionella texten genom att välja ut en av de alternativa
beteckningarna och ändra konsekvent till den, en operation som i praktiken
bara är en förfinad form av den typ av sök- och ändra-operation som alla med erfarenhet
av ordbehandling är bekant med. Det förfinade ligger i att utbytena måste göras starkt
kontextberoende så att språkprov och liknande inte korrumperas. En aningen mer komplicerad
lösning är att lägga in normaliseringar i SGML-taggar (för allmänna aspekter på
taggningen se “SGML-taggning av SAOB” på sidan 15 och framåt.). Det är den senare lösningen
som kommer att användas, inte minst för att många språkbeteckningar i vilket fall
som helst måste specialkodas för att tvetydigheter skall undvikas: fr. kan t.ex. lösas upp
både som franska och som från. Innan några justeringar kan göras ens genom att tilläggsinformation
läggs in i SGML-taggar är det dock nödvändigt att man skaffar sig ett mycket
gott grepp om vilka språkkoder som faktiskt används i texten och om hur de varierar med
varandra. Den existerande dokumentationen hjälper långt men inte riktigt ända fram då
dess huvudsakliga uppgift är att vägleda redaktörerna, inte att redovisa varje egenhet
som har uppstått under ett sekels arbete. Den största svårigheten rent praktiskt är dock
att informationen är spridd i ett antal olika källor, vilket gör det lätt att missa något. Det
är därför nödvändigt att komplettera med rent empiriska undersökningar för att leta reda
på odokumenterade språkkoder och för att kontrollera att den existerande dokumentationen
verkligen stämmer – och inte minst att man har grävt tillräckligt djupt i den. Det kan
illustreras med paren holl. – nl. och lt. – nt.
Man skulle kunna tro holl. var en nl.-dialekt, d.v.s. att beteckningarna är närliggande
men inte synonyma, men i själva verket har den förra beteckningen blivit ersatt med den
senare. Det gör att nl. inte nämns i förkortningslistan i bd 1, däremot noterar Lundbladh
(1992:80) ändringen. I det djupbearbetade materialet finns också en skarp gräns: sista ordet
med anknytning till holl. är skytke och första med en koppling till nl. är slopa. Detta
fall är lyckligt i det att man kan verifiera att dokumentationen och den faktiska texten