Om svar anhålles - Svenska Akademiens ordbok - Göteborgs ...

61
maliseringen i OSA-databasen har omtalats i ett tidigare avsnitt. Det problemet är dock
av övergående art, fram till kommande ortografiska reformer.
Värre är det med det faktum att uppslagsformen i SAOB representerar ett flertal former
som ett och samma ord kan ha haft under den tid det existerat i skrift. Emellanåt är
man också benägen att tro att somliga av SAOB:s uppslagsformer representerar former
som ordet inte haft under nämnda tid, något som exemplifieras nedan.
De problem som behandlas kan delas upp i två huvudgrupper. Den ena omfattar de problem
som naturligt uppstår då man i en ordbok med nutida ortografi och morfologi skall
beskriva ett äldre språks ordförråd, d.v.s. allmängiltiga problem för alla redaktörer av historiska
ordböcker. Problemen som tas upp här belyses ur ett användarperspektiv och utgörs
huvudsakligen av skillnader i ortografiska, morfologiska och ordbildningsmässiga
principer. I grund och botten berör denna fråga konflikten mellan den innehållsliga och
formella sidan av ett ord i historiskt perspektiv. Båda kategorierna utvecklas under tidens
gång varför det till slut kan vara svårt att avgöra huruvida man har att göra med ett och
samma ord och hur detta skall behandlas lexikografiskt.
Den andra huvudgruppen berör snarast de lexikografiska principer SAOB-redaktionen
använt sig av genom tiderna och vilka konsekvenser dessa kan tänkas ha för den faktiska
beskrivningen av vårt ordförråds historia och utveckling.
Allmängiltiga problem
Som tidigare nämnts iakttas den samtida språkformen vid utformningen av stickord, definitioner,
redaktionella språkprov etc. i SAOB. Normen har ändrats ett flertal gånger under
den tid som ordboken redigerats, men de varianter som använts kan förhållandevis
enkelt undersökas och normaliseras till en enhetlig form.
Att stickorden i SAOB har modern form är självfallet helt naturligt. Tyvärr medför det
en del problem i de fall då man är intresserad av en speciell författares bidrag till SAOB,
eftersom alla belägg från den speciella källan måste sökas i en normaliserad form; en form
som kanske inte existerar i den källa man är intresserad av.
Ett naturligt tillvägagångssätt är då att använda källhänvisningen, t.ex. författarnamnet,
som sökvariabel, ta ut alla belägg i konkordansform och sedan gå vidare till databasen
för att få hela kontexten till språkprovet och se vilken artikel det står i. På det viset får
man upp hela det aktuella språkprovet inklusive källhänvisning och kan notera de uppgifter
som intresserar en. Arbetsmetoden är mödosam såtillvida att man får tillbringa
mycket tid framför en dataskärm, men är betydligt mer effektiv än att leta i den tryckta
utgåvan, spalt för spalt.
I sökningen efter Serenius-belägg användes namnet som sökvariabel och från varje
konkordansrad gick jag vidare till den aktuella kontexten för att därigenom få det fullständiga
språkprovet. Genom detta förfarande fick jag fram aktuell SAOB-artikel med
stickordet i normaliserad form. För att komma åt den ordform som fanns i själva källmaterialet,
Serenius ordböcker, var jag dock tvungen att i flera fall konsultera själva källan.
Orsaken till detta är att SAOB i många fall inte skriver ut hela språkprovet utan bara
anger källhänvisningen. En jämförelse mellan källmaterialet och SAOB visar tydligt på
de skillnader som kan finnas mellan de olika materialen. Vid undersökningen framkom
bl.a. följande skillnader mellan Serenius stavning och SAOB:s normaliserade form.