Den könsuppdelade arbetsmarknaden – ett europeiskt ... - FAS

kvinnor och arbetsmarknad
giska litteraturen i en lång rad europeiska länder, t ex av Saraceno (1996) i
Italien och av Bryun-Hundt (1988) i Holland. I den franska debatten har
Commailles (1993) ställt samman två angreppssätt, där hon kallar det som
framhåller kvinnors roll i familjen ”familjistiskt”/”familjeorienterat” och det
som framhäver kvinnors yrkesmässiga utveckling ”feministiskt”, medan
Combes (1995) hävdat att det första angreppssättet borde vara det som kallas
”feministiskt”. I Norge har Ellingsaeter (1995) argumenterat emot ett
dualistiskt perspektiv på kvinnors och mäns arbete, där kvinnors arbete
definieras utifrån förhållanden i familjen och mäns utifrån förhållanden på
arbetsmarknaden. Resultatet av ett sådant angreppssätt har blivit en oförmåga
att analysera mäns position i termer av en könsordning och en
överbetoning av kvinnors roll som barnaföderskor för att förklara deras
position på arbetsmarknaden. Deltidsarbetet ser helt olika ut i olika samhällen,
något som har mer att göra med statlig policy och regleringar på arbetsmarknaden
än med kvinnors roll i familjen.
Betydelsen av kvinnors roll i familjen och maktrelationer mellan kvinnor
och män för att förklara kvinnors position på arbetsmarknaden, framhävs i en
studie av Avdela (1990) över grekiska kvinnors inträde på den offentliga
arbetsmarknaden under 1900-talets första hälft. Orsakssambandets riktning,
att positionen i familjen påverkar positionen på arbetsmarknaden, framhävs
ytterligare i den livliga tyska debatten om ”kvinnligt humankapital”. I arbeten
av Ostner (1978,1992) har framhållits att kvinnor genom sitt ansvar för det
reproduktiva arbetet i familjen blir tränade i att utföra arbetsuppgifter som
innefattar mänskliga och sociala relationer snarare än arbete som involverar
teknisk utrustning. Detta leder i sin tur till könssegregering och yrkesmässig
koncentration. Detta angreppssätt är förknippat med en teori om ”särart”,
enligt vilken de olika världar vari män och kvinnor lever formar deras förmågor,
skicklighet och valmöjligheter på arbetsmarknaden, såväl enskilt som i grupp.
Andra tyska feministiska författare har hävdat att det är arbetsuppgifternas
placering i den vertikala arbetsmarknadshierarkin snarare än deras innehåll
som leder till könssegregering. Ett alternativt teoretiskt perspektiv som bygger
på hierarkibegreppet och på makten att inkludera/utesluta har föreslagits
(Gottschall 1990, 1995), enligt vilket retoriken om könsmärkning av yrken och
kompetens ses som ett sätt att legitimera uteslutning snarare än något som har
med specifik kvinnlig kompetens att göra.
20