Den könsuppdelade arbetsmarknaden – ett europeiskt ... - FAS

kvinnor och arbetsmarknad
individuella preferenser, socialisation, rationella val med hänsyn till olika
arbetsmarknadsrestriktioner m m vid försök att förklara yrkessegregationen,
såväl den horisontella som den vertikala. Enligt en av de tidigaste hypoteserna
utvecklar kvinnor en särskild variant av humankapital genom sitt ansvar för
det reproduktiva arbetet i hushållet. Den skicklighet kvinnorna förvärvar
genom sitt omsorgsansvar i hemmet gör dem särskilt lämpade för vissa sorters
jobb, hävdades det (Beck-Gernsheim 1976; Ostner 1978, 1992).
Sedan 1970-talets slut har en mängd empiriska, teoretiska och metodologiska
studier diskuterat och testat dessa hypoteser. Det man kommit fram
till är att det inte går att förklara den yrkesmässiga segregationen med
specifikt kvinnliga humankapitalfaktorer eller med särskilda hushållsrelaterade
aktiviteter som en viktig del i kvinnliga yrken. Idag anses mera allmänt
inom den feministiska debatten att de enskilda yrkenas karakteristika har
väldigt litet förklaringsvärde, och att bland den mängd faktorer som sannolikt
har en inverkan, spelar ”kvinnligt humankapital” relativt liten roll (Gottschall
1990; Kanpp 1987; Wetterer 1992).
En teoretisk förklaringsansats som bygger på hierarkibegreppet och makten
att inkludera respektive utesluta, anses idag vara en mer fruktbar utgångspunkt
än den som bygger på könsskillnader i humankapital. Denna forskning, som
främst utvecklats genom studier av kvinnor inom mansdominerade yrken eller
sysselsättningar, hävdar att den könsspecifika segregationen på arbetsmarknaden
innefattar en process av social stratifiering och reproduktion av könspräglade
hierarkier. Processerna understöds av (retoriska) diskurser omkring könsmärkningen
av yrken/arbetsuppgifter/kvalifikationer m m och omkring män
och kvinnor som sinsemellan olika varelser. De resonemang som förs har
mycket lite med faktiska kvinnliga kvalifikationer att göra men tjänar syftet att
legitimera och ge en godtagbar förklaring till att könssegregationen så envist
fortlever såväl på arbetsmarknaden som i samhället i stort (Gottschall 1995;
Wetterer 1992).
Den vertikala segregationen har förändrats väldigt långsamt i Västtyskland
(Maier et al 1996) men kvinnorna har gjort inbrytningar i vissa ledande
befattningar. Det är svårt att avgöra om denna ökande andel kvinnor innebär
att kvinnor fått tillträde till ett antal nya befattningar eller är en följd av att
männen dragit sig tillbaka. Det förhoppningsfulla framtidsscenario som vissa
feminister målat upp i samband med organisationsförändringar och nya
78