Den könsuppdelade arbetsmarknaden – ett europeiskt ... - FAS

nordisk forskning om kön och arbete
har delvis levt kvar ända in i dagens forskning. Forskningens fokus på
skillnader i mäns och kvinnors ledarskapsvillkor och stil gav värdefull information
om kvinnliga chefers villkor i organisationerna och avspeglade också
på olika sätt en del av de svårigheter som kvinnorna möter i denna position
(Asplund 1984; Vejlebo och Christensen 1990).
En konsekvens av att studera skillnaderna mellan kvinnor och män har
blivit antagandet att kvinnor tillför något nytt i ledarskapet genom att vara
kvinnor. Eftersom kvinnor visat sig ”vara annorlunda” (ha andra sätt och
andra frågor) kan de också tillföra ledarskapet (organisationen) annat innehåll
med sin ledningsstil.
Folgerø-Johannessen (1987) tillförde ledarskapsforskningen en maktaspekt
och problematiserade den symmetriska bilden av manliga och kvinnliga
ledare. I ett senare arbete (1994) fokuserar hon på könsneutralitet som ett
organisatoriskt problem. Studier som närmare har undersökt ledarskapets
innehåll (position/yrke) har funnit att det finns skillnader även på yrkesnivå
(avsnittet om yrkessegregering samt könskodning, könsmärkning).
Hilde Theobalds (1997) jämförande undersökning om svenska och tyska
kvinnliga chefer visar på skillnader mellan länderna. I Sverige är det vanligt
att kombinera både yrke och familj. Förutsättningar finns i och med utbyggd
barnomsorg, mera flexibilitet och kortare arbetstider även för chefer och
allmänt större acceptans för kvinnor med barn inom arbetslivet (jfr avsnittet
”Välfärdsstaten och omsorgsarbetet” ovan). I Tyskland är kombinationen
mera ovanlig. Förutsättningarna där bygger på att den kvinnliga chefen har
en partner med flexibel arbetstid, och det är överhuvudtaget svårare för
kvinnor med förskolebarn att kunna påverka sin egen arbetstid.
I båda länderna innebär dock kombinationen av arbete och familjeliv en
stor arbetsbörda för kvinnor.
I Finland är det framför allt Kaisa Kauppinen-Toropainen (1987; 1991)
som tagit upp vilka problem som kvinnliga chefer möter på sina arbetsplatser.
Hon har senare (1994) utvidgat diskussionen till ledarskapets könspräglade
karaktär i betydelsen att det är majoritetskönet (männen) som präglar
ledarskapets innehåll genom att de dominerande könsuppfattningarna kopplas
ihop med ledaren (se även Aaltio-Marjosola 1994).
Avotie (1998) diskuterar hur likhets- och särartsdiskurser präglas i ledarskapsforskningen.
Bilden är inte entydig vad gäller skillnader och likheter
185