Den könsuppdelade arbetsmarknaden – ett europeiskt ... - FAS

den könsuppdelade arbetsmarknaden
politiska aktörer. Hirdman gör emellertid själv en sådan analys då hon skriver
om kvinnors marginalisering inom olika institutioner. Enligt Hirdman har
betydelsen av den ökade andelen kvinnor i politiken begränsats av att kvinnorna
kommit in på områden som har låg status. ”Kvinnor blir allt fler inom de s k
reparerande eller ’mjuka’ politikområdena: socialpolitik, utbildningspolitik
osv”. Detta sägs leda till en internsegregering, som marginaliserar kvinnors
möjligheter att verka på samma villkor som män (SOU 1990:44, s 113).
En alternativ förståelse till den nordiska utvecklingen kom till uttryck i Helga
Hernes analyser av de nordiska välfärdsstaterna som ”kvinnovänliga”. Istället för
att se förändring som uttryck för en övergång från en slags underordning till en
ny slags underordning betonade Hernes förändringen i termer av nya möjligheter
för kvinnor att medverka i utformandet av en kvinnovänlig välfärdsstat.
Hon argumenterade för att den välfärdspolitiska utvecklingen kunde ses som ett
positivt samspel mellan kvinnors organisering och mobilisering nerifrån och
kvinnovänliga politiker och politik ovanifrån (Hernes 1987).
Vidare har flera forskare direkt kritiserat teserna om krympande institutioner
och kvinnors marginalisering i politiken. Kritiken tar bl a fasta på att
en allt för stark betoning av maktstrukturella förhållanden tenderar att
undervärdera aktörernas möjligheter till handlande. Maktstrukturer ser olika
ut och det är viktigt att också analysera hur olika institutionella arrangemang
både begränsar och möjliggör kvinnors deltagande och representation. Med
tanke på de nordiska välfärdsstaternas stora satsningar på den offentliga
sektorn, socialpolitik och social service har man också starkt ifrågasatt
föreställningen om dessa områden som ”mjuka” och med låg status (Bergqvist
1994; Skjeie 1992; Raaum 1995a, b; Wängnerud 1998).
Utgångspunkten för den mer optimistiska tolkningen är att politiken och de
politiska institutionerna har ett visst mått av autonomi, som möjliggjort
positiva förändringar i maktrelationen mellan könen. Det är här fråga om
analyser inom en viss historisk och institutionell kontext och denna teoriutveckling
gör inte anspråk på att uttala sig om hela samhällssystemet (eller
genussystemet). Generellt kan utvecklingen inom kvinnoforskningen om kön
och politik i Norden enligt Ann-Dorte Christensen (1997) beskrivas som att:
”De første analyser af udviklingen var grundlæggende pessimistiske,
herefter var der en periode hvor det pessimistiske og det optimistiske syn
208