Ladda ner gratis - Vinnova

Funktionshindrades resmöjligheter 71till mobilitet för funktionshindrade och äldre genom en satsning påhandikappanpassning av kollektivtrafik samt förbättringar av trafikmiljön föroskyddade äldre och funktionshindrade trafikanter. Detta trots att bilen är detdominerande färdmedlet för äldreEtt problem med äldre i trafiken är att i tid upptäcka när förarnas förmåga minskar.Diagnostiska och rehabiliteringsåtgärder bör fokusera på förare med tydliga ochbetydelsefulla funktionella nedsättningar. Studier av körkortsingripande har noteratatt bilförare med kollisionsolyckor som grund till körkortsåterkallelse uppvisar flerasymptom på tidig fas av demenssjukdom (Hakamiens-Blomquist et al 1996,Johansson et al 1994). Resultat från flera studier av äldre bilförare används somunderlag för utveckling av metoder för förardiagnostik med misstänkt kognitiv svikt(Johansson och Lundberg 1994, Johansson 1995, Johansson et al 1997). Kunskapenanvänds även för att bygga upp ett mobilitetscenter.Äldre som kör bil bör ges stöd och uppmuntran till att fortsätta att köra bil så längssom möjligt eftersom åldersrelaterade krämpor försvårar utnyttjandet av andratrafikmedel innan de försvårar bilkörning. För att underlätta för äldre att köra bil böräldre trafikanter vara dimensionerande vid planeringen av trafikmiljön. Vidare kanfordon förbättras med tanke på användbarhet, passiv säkerhet och tekniskahjälpmedel (Heikkinen & Hakamies-Blomqvist 2001).7.3 Resande för vissa grupper funktionshindradeNågra studier har behandlat särskilda gruppers resande. De studierna berör smågrupper som ofta försvinner i samlad statistik över funktionshindrade.Utvecklingsstördas resandeUtvecklingsstörning är ett begåvningsmässigt funktionshinder. En person medutvecklingsstörning behöver längre tid och mer anpassat stöd för att lära sig nyaföreteelser i vardagslivet. Personer med utvecklingsstörning omfattas av lagen omstöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Omkring 36 000 personer medutvecklingsstörning har rättigheter enligt denna lag (Socialstyrelsen 2001).För många utvecklingsstörda personer är det kollektiva resandet det enda färdsättetför lite längre resor. Väldigt få kan och får köra bil, något fler klarar dock av att cyklamen då ofta tillsammans med någon. Behovet och uppskattningen avkollektivtrafiken är något som på olika sätt framträtt i en kunskapsinventering somfinns redovisad (Grönvall 1996). För vissa utvecklingsstörda är den tid som de reserkollektivt helig, eftersom de kan vara själva, utan instruktör, utan släkt, utan assistentvilket är en intensiv och speciell upplevelse. För den utvecklingsstörde finns det dockproblem längs vägen. Oro och osäkerhet, förvirring, läsförmåga och minne är desaker som i första hand upplevs som hindrande.För att klara sig i kollektivtrafiken behövs ett stort mått av självförtroende. Risken atthamna i okända situationer är stor och personer som hamnat fel av någon anledningkan ha svårt att klara av att komma rätt igen. Man kan förbereda för sådanasituationer exempelvis genom att träna den utvecklingsstörda personen att berättavem han är och var han bor och genom att förenkla information i form av symboleroch bilder.