Nordisk Tidskrift 1/12 (PDF 505 KB) - Letterstedtska föreningen

Nordiska rådets tillkomst 55
att den nordiska länderkretsen nu blivit fulltalig: "Vi har upplevt det som om
en stol stått tom, då Finland inte varit med, det land som på en utsatt post
under århundraden värnat nordisk rätt och civilisation". 38
Sammanfattning
Några drag som kan sägas karakterisera det nordiska samarbetet får sin belysning
när Nordiska rådets tillkomst beskrivs. Initiativet var ursprungligen
danskt och fick omgående relativt stark svensk uppbackning. Huruvida rådet
kunnat bildas utan den entusiasm som den danske nordisten Hans Hedtoft lade
i dagen är högst osäkert. Från norsk sida förhöll man sig avvaktande under
förberedelsearbetet 1951-52. Utrikesminister Munchs initiativ femton år tidigare
betackade sig Norge för. När stortinget gick till beslut var det endast det
regerande Arbeiderpartiet som samlat gick in för rådets bildande. Två av de
borgerliga partierna – Bondepartiet och Kristelig Folkeparti – var helt emot
medan Høyre och Venstre var delade i sin uppfattning.
Från isländsk sida deltog man i förhandlingarna om upprättandet av ett
nordiskt råd utan att vara pådrivande. Finland var med i initialskedet, men
landet nödgades sedan av kända utrikespolitiska skäl hoppa av förhandlingarna.
När de världspolitiska konjunkturerna förbättrats efter Stalins död 1953
tog först K A Fagerholm och sedan Urho Kekkonen ställning för en finländsk
anslutning.
Dansk initiativlusta, svenskt politiskt stöd, isländsk passivitet, norsk tvehågsenhet
och finländsk försiktighet kan sägas karakterisera Nordiska rådets
tillkomst.
Noter:
Generellt kan beträffande Nordiska rådets tillkomst hänvisas till Jan Anderssons Nordiskt samarbete:
Aktörer, idéer och organisering 1919-1953, Lund Political Studies 85, Lund 1994, sid.
181-185, till Stanley Andersons The Nordic Council. A Study of Scandinavian Regionalism,
Norstedts, Stockholm 1967, s. 15-25 samt till Frantz Wendt, Nordisk Råd 1952-1978, Nordiska
rådet, Stockholm 1979, s. 18 ff och s. 27 ff.
(1) Viggo Sjøqvist. Danmarks udenrigspolitik 1933-40. Haslev 1971, 2:a upplagan, s. 267 f.
Frantz Wendt har sammanfattat bakgrunden till Nordiska rådets tillkomst i Kristeligt Dagblad
den 7.2.1977 i artikelform "Nordisk Råds tilblivelse og Hans Hedtofts indsats" och i bidraget
"En tankes vækst og virkeliggørelse" i Nordisk Råd i 25 år, Carl Kauffeldt (red.), Foreningene
Nordens Forbund, Odense 1977. Håvard Narum har skrivit om Nordiska rådets tillblivelse i sin
hovedoppgave i historia Hvordan Nordisk Råd ble til. Oslo 1972.
I sitt tal inför Nordiska interparlamentariska förbundet den 13 augusti 1951 erinrade Hans
Hedtoft om utrikesminister Munchs tidigare initiativ. Jfr Redogörelse för 28. Nordiska interparlamentariska
delegerademötet i Stockholm 1951, Stockholm 1952, s. 22 f.
(2) Sjøqvist, ibid., s. 267 f. och Redogörelse för 28. Nordiska..., s. 23.
(3) Ole Bjørn Kraft. Danmark skifter kurs. En konservativ politikers erindringer 1947-50.
Haslev 1975, s. 50 samt Nordisk Råd i 25 år, s. 8.
(4) Kraft, ibid, s. 84 och Nordisk Råd i 25 år, s. 8. Nordiska interparlamentariska förbundet var
en privaträttslig organisation som sedan 1907 fört samman nordiska parlamentariker till möten.
Därtill förekom sedan gammalt nordiska möten på partibasis.
Nordisk Tidskrift 1/2012