Nordisk Tidskrift 1/12 (PDF 505 KB) - Letterstedtska föreningen

Avtal om det arktiska samarbetet 77
gränsdragningen i Barents-havet. Retoriken har ändå något hårdnat, också
om den säkert primärt är avsedd för en hemmapublik. Lite överraskande har
Kanada varit först med att ange tonen, om man bortser från det famösa ryska
tricket för några år sedan att plantera den ryska flaggan under nordpolen.
Kanada betonar i alla sammanhang sin suveränitet, och har också fattat beslut
om att stärka sin militära beredskap längst i norr. Att det blir dyrt har man
redan märkt.
Ryssland förstärker också sin beredskap i norr. Danmark kör fram sina
nationella intressen när det gäller Grönland. Intressant nog håller USA på att
vakna upp först nu. Man gör analyser av sin förmåga att operera under arktiska
förhållanden för att se var positionerna behöver förstärkas. För USA är framför
allt den urusla isbrytarkapaciteten ett problem. Under denna vinter har man
redan några gånger fått ty sig till rysk hjälp för att säkra transporter till Alaska.
Också om utvecklingen nu är helt fredlig, är det skäl att följa vad som
sker. Säkerhetspolitiken behöver också få utrymme på dagordningen, och inte
behandlas som en fråga isolerad från det övriga arktiska samarbetet. På denhär
punkten kan de arktiska parlamentarikerna göra en insats genom sina mera
informella diskussioner.
Arktiskt samarbete på lång sikt
Den arktiska parlamentarikerkonferensen, som samlar riksdagsledamöter från
alla arktiska staters parlament och Europaparlamentet, sammanträder vartannat
år. Nästa möte hålls i Island i början av september. Mellan mötena fungerar
en permanent kommitté som för tillfället leds av stortingsrepresentant Morten
Høglund från Norge. Kommittén och själva parlamentarikerkonferensen, som
startade sitt arbete redan några år innan Arktiska rådet grundades, har genom
åren medverkat till att flytta fram positionerna för det arktiska samarbetet.
Senaste höst beslöt kommittén att lansera ett nytt initiativ för att stärka det
arktiska samarbetet på lång sikt. Initiativet har utarbetats i samarbete med en
expertgrupp bestående av de arktiska parlamentarikernas tidigare långvariga
ordförande Clifford Lincoln från Kanada och ett antal kända arktiska forskare,
bl a professor Niels Einarsson från Island samt dr Lassi Heininen och professor
Timo Koivurova från Finland.
Initiativet tar fasta på många av de frågor som har berörts ovan. De arktiska
parlamentarikerna föreslår att Arktiska rådet omvandlas till en riktig internationell
organisation som baserar sitt arbete på ett avtal mellan länderna, som
har ett permanent sekretariat, och som har en tillräcklig och stabil budget.
Rådet är idag ett forum för kontakt mellan länderna, och mandatet är baserat
på en deklaration godkänd av medlemsstaterna. Nu föreslås alltså att arbetet i
stället grundas på ett internationellt avtal. Det är viktigt att betona, att avtalet
Nordisk Tidskrift 1/2012