Nordisk Tidskrift 1/12 (PDF 505 KB) - Letterstedtska föreningen
Nordisk Tidskrift 1/12 (PDF 505 KB) - Letterstedtska föreningen
Nordisk Tidskrift 1/12 (PDF 505 KB) - Letterstedtska föreningen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Statsministrarnas besvärliga relation till massmedia<br />
sitt så kallade infokratital, som Uimonen betraktar som en vattendelare i relationen<br />
mellan statsministern och pressen. På Socialdemokraternas partidag<br />
i juni 1984 beskyllde Sorsa massmedia för att överta den politiska makten<br />
genom att systematiskt förvränga politikernas budskap. Han återkom ofta till<br />
temat och bojkottade till tider public service-bolaget Yle. Till saken hör att<br />
Yle under Sorsas långa epok leddes av socialdemokratiska chefer. När Sorsa<br />
ansåg sig ha blivit felaktigt behandlad dröjde han med att låta regeringen höja<br />
Yles anslag.<br />
Uimonen påpekar att Sorsa förvisso även kunde vara älskvärd i sitt umgänge<br />
med journalister. Men hans känslighet för kritik förvånade journalistkåren,<br />
som tyckte att en rutinerad statsminister borde kunna hantera offentligheten<br />
bättre. Sorsas stora mål på det personliga planet var att bli president efter<br />
Mauno Koivisto och hans besvikelse över att ha brädats av Martti Ahtisaari i<br />
Socialdemokraternas primärval kom han aldrig över. Han ansåg att pressens<br />
agerande bidragit till förlusten.<br />
Av alla de nio statsministrar som Uimonen granskar var det bara Mauno<br />
Koivisto, statsminister 1968-70 och 1979-82, som klarade sig helskinnad i<br />
umgänget med journalisterna. Uimonen framhåller att Koivisto genast i början<br />
av sin första period charmade både tv-publiken och pressen och han är en<br />
av de få statsministrarna som behärskat det så kallade mediaspelet. Koivisto<br />
införde bland annat informella träffar med utvalda journalister i statsministerns<br />
tjänstebostad Villa Bjälbo. På finskt manér ingick bastu, kvällsvickning<br />
och off the record-diskussioner i detta umgänge.<br />
Uimonen påpekar att ingen av statsministrarna haft en klar strategi och<br />
vision för hur pressen ska hanteras, men att Koivisto var skicklig när det gällde<br />
att bygga upp sin egen image. Däremot hade Koivisto till tider ett ansträngt<br />
förhållande till journalisterna under sin tid som Republikens president (1982-<br />
94). Han meddelade redan i samband med att han tillträdde det höga ämbetet<br />
att det blir ett systemskifte när det gäller umgänget med pressen. Efter några<br />
uppmärksammade tv-intervjuer där Koivisto ansåg att hans svar klippts ihop<br />
och därmed inte motsvarade vad han hade sagt, gick han in för att enbart låta<br />
sig intervjuas i direktsändningar.<br />
Uimonen har skrivit en intressant bok där han förutom en genomgång av<br />
statsministrarnas relation till pressen, diskuterar maktförskjutningen i finländsk<br />
politik och massmedias ökade betydelse i dagspolitiken. Texten hade<br />
vunnit på ytterligare en genomläsning eftersom upprepningarna är onödigt<br />
många.<br />
Henrik Wilén<br />
Risto Uimonen. Pääministerin puhuva pää. WSOY, Helsingfors 2011.<br />
93<br />
<strong>Nordisk</strong> <strong>Tidskrift</strong> 1/20<strong>12</strong>