Nordisk Tidskrift 1/12 (PDF 505 KB) - Letterstedtska föreningen

Globalisering och närområden 71
biografier. I boken Kukkaisvallasta kekkosvaltaan (1993) avslöjade Tuomioja
att det var han som 1972 läckte det omdiskuterade Zavidovopapperet till
pressen. Promemorian handlade om president Urho Kekkonens och den sovjetiska
partiledaren Leonid Bresjnevs hemliga överläggningar. Nyheten läcktes
ut via Dagens Nyheters korrespondent i Helsingfors, Tor Högnäs.
Hans mest uppmärksammade bok Ett stänk av rött (2006) belönades med
Fakta Finlandia-priset. Boken, som skrevs (men har inte ännu utkommit) på engelska,
har utkommit på finska, svenska, estniska och tyska, handlar om hans mormor
Hella Wuolijoki och hennes syster Salme Pekkala. Systrarna Murrik föddes
i Estland och var aktiva inom den politiska vänstern i början av förra seklet.
Mormodern Hella flyttade som ung till Finland och blev med åren en inflytelserik
kvinna med många strängar på sin lyra och omfattande samhällskontakter.
Någon ny bok säger han sig inte ha på gång, men materialinsamling pågår
hela tiden och han har flera uppslag som väntar på att förverkligas.
På frågan om vilken aktuell bok han skulle rekommendera för en skandinavisk
publik som vill veta mera om Finland kommer svaret snabbt.
– Krister Wahlbäcks färska bok Jättens andedräkt är läsvärd.
Politisk familj och släkt
När gymnasisten Erkki Tuomioja 1963 vann frågesporttävlingen Dubbelt eller
kvitt i tv, med utrikespolitik som specialitet, skulle knappast någon av tittarna ha
blivit förvånad om programvärdinnan presenterat honom som en framtida utrikesminister.
Förutom att han var en kunskapsrik gosse hade han politiken i blodet.
Med en pappa (Sakari Tuomioja) som var statsminister, centralbankschef
och ambassadör, en farfar (Valto Tuomioja) som var riksdagsman och chefredaktör
för Helsingin Sanomat, en morfar (Sulo Wuolijoki) som var riksdagsman
och en mormor som var författare, riksdagsledamot och sedermera
generaldirektör för Rundradion var det väl i det närmaste oundvikligt att du
intresserade dig för politik och blev samhälleligt aktiv redan i unga år.
– Det var naturligtvis svårt att undvika samhälleligt engagemang, men jag
växte upp i ett liberalt hem och har inget minne av att någon direkt skulle ha
försökt påverka mig. Men det är klart att jag fick intryck från flera olika håll.
Pappa Sakari, som hörde till liberala Framstegspartiet, var också utrikesminister,
i Urho Kekkonens regering (1951-52) och sedan statsminister för en expeditionsministär
1953-54. I början av 1960-talet var han ambassadör i Stockholm
och sonen Erkki tillbringade en hel del skollov på Västra Trädgårdsgatan 13.
Kontakterna till Sverige har alltid varit täta. Han har självfallet följt med
de senaste turerna i den inrikespolitiska debatten i Sverige, men skriver inte
under på att socialdemokratin skulle befinna sig i kris.
– Den europeiska socialdemokratin befinner sig inte kris. Men det varierar
givetvis från land till land. Norge, Island och Danmark har socialdemokra-
Nordisk Tidskrift 1/2012