ÄLSKADE HATADE 14 RÖSTER OM TV - Jesper Stromback

h a N s - G U N N a r a x b e r G e r
tidigare mönster gick de ihop. Koncessionen hamnade hos TV4:s bolag
men Jan Stenbeck fick köpa in sig, på mycket goda villkor. Alla fick
vara med.
Nu, snart tjugo år senare, är mycket av detta överspelat. Då kunde
det ännu hävdas att det inte fanns frekvensutrymme för mer än en
marksänd kanal vid sidan av SVT. I dag är etern digitaliserad, vilket
innebär att trängsel inte längre är det regleringsargument det en gång
var. Dessutom kan det vi uppfattar som television distribueras på flera
andra sätt än via radiosignaler. Att sända med tillstånd av staten är
långtifrån den enda möjligheten för den som vill visa tv-program.
Statens roll
De ”historiska skälen” bakom den situation som ännu råder, det vill
säga att televisionen till skillnad från pressen är statskontrollerad,
kan i ljuset av den utveckling som nu skissartat har beskrivits sägas
vara av tämligen praktiskt slag. Man har på goda grunder fruktat att
en fri etablering skulle leda till om inte kaos så i vart fall oordning i
etern, något ingen skulle ha varit betjänt av. Staten har också fått eller
tagit på sig en samordnande roll, i syfte att förmå de intressen och
grupperingar som funnits på denna marknad att samverka konstruktivt
och inte blockera varandra. Det har då handlat om det som politik
ska handla om, nämligen att väga olika intressen mot varandra och
söka lösningar som är till nytta för samhället i stort.
Även om det inte framgår direkt är det också tydligt att statens
roll i flera skeden av denna utveckling varit avgörande för att nya
medieformer överhuvudtaget skulle utvecklas på något konstruktivt
sätt. Tv-mediet har, skulle man kunna säga, vuxit fram som ett joint
venture mellan stat och marknad; ingendera hade klarat det på egen
hand, åtminstone inte inledningsvis. Om man med analys och argument
av detta slag accepterar att staten haft en viktig roll att spela
måste man också acceptera att yttrandefrihet av det slag som gäller
för pressen inte kunnat gälla för televisionen. Där staten engagerar sig
måste, enkelt uttryckt, likhet inför lagen samt saklighet och opartiskhet
råda. Televisionen hamnar genom statens åtaganden bland det allmännas
verksamheter och måste därmed tjäna allmännyttiga ända-
109