ÄLSKADE HATADE 14 RÖSTER OM TV - Jesper Stromback

h a N s - G U N N a r a x b e r G e r
utvecklats från AB Radiotjänst och framåt bevaras. En sådan roll för
staten kan visserligen synas komma i konflikt med traditionella principer
om yttrandefrihet, särskilt etableringsfriheten. Men ser man till
ändamålet med vår långtgående yttrandefrihetslagstiftning går det
ganska bra ihop.
Ända sedan 1766 har tryckfrihetens förespråkare i Sverige haft
tryckfrihetens samhällsnytta som sitt främsta argument. I förening
med offentlighetsprincipen (som också fanns med från början) skulle
den utgöra själva grunden för medborgarnas aktiva främjande av samhällets
utveckling. Det senare myntade talesättet om medierna som en
”tredje statsmakt” passar som hand i handske som benämning på den
funktion man tänkte sig att tryckfriheten skulle fullgöra. Argument
av detta slag har förblivit de dominerande i alla lagstiftningsinsatser
på tryck- och yttrandefrihetens område sedan dess. Att understödja
public service-företag som verkar på delar av medieområdet är väl förenligt
med dessa idéer. Politiskt kan man argumentera för att en mediemarknad
som av ett eller annat skäl inte levererar det man förväntar
sig av en ”tredje statsmakt” behöver understödjas av insatser från det
allmänna, för att främja de ändamål yttrandefriheten ska tillgodose.
Gentemot den som anser att yttrandefrihetens principer likväl kränks
genom statens inblandning kan det invändas att så länge pressen och
stora delar av mediesystemet i övrigt lämnas orört har regleringen av
public service inte några negativa konsekvenser för yttrandefriheten.
Tvärtom, kan man argumentera, får vi den bästa från två världar, när
public service och fria medier verkar sida vid sida.
Slutsatser
En konsekvens av att skälen för statens kontroll inte klargörs är att
reglerna inte tydligare skiljer mellan public service och annan television.
Efter det att SVT:s monopol på marksändningar bröts och möjligheterna
för fler att sända television öppnats finns det inte längre
något skäl för att särbehandla hela detta massmedium. Gränsen går
inte längre mellan radio och television å ena sidan och press med mera
å andra sidan. Den går mellan public service och övriga massmedier.
Television finns på bägge sidor om gränsen.
111