ÄLSKADE HATADE 14 RÖSTER OM TV - Jesper Stromback

ä l s k a d e , h ata d e – 1 4 r ö s t e r o m t v
Ingen betalningsvilja för journalistik
Att mediekonsumtionen flätats samman med många människors vanor
och livsföring har emellertid ställt till det för många i mediebranschen.
Så länge monopol eller monopolliknande förhållanden rådde kring tv:n
och morgontidningen var det lätt att dra slutsatsen att ingen ville vara
utan dem och att betalningsviljan var hög. Men när konkurrensen väl
slog igenom såg det plötsligt annorlunda ut. Gratis tidningen, reklamradion
och reklam-tv:n blev stora framgångar. Ibland för att de var
billigare, ibland för att de erbjöd något som konsumenterna upplevde
som bättre, vilket inte ska sammanblandas med det som journalister
brukar kalla kvalitet.
Hur som helst har många inom de etablerade medierna svårt för
tanken att distribution, vanor, pris och människors subjektiva värderingar
avgör ett massmediums framgång. De vill – förstås – att det är
deras arbete med tilltal, innehåll och form som ska göra skillnad och
att det ska finnas ett engagerat och betalningsvilligt intresse för det
de skapar.
Men sanningen är nog att både den journalistik och det breddutbud
som dominerar svensk media numera är nollprissatt i konsumenternas
ögon, och att den betalningsvilja som trots allt finns på
exempelvis tv-marknaden är knuten till antingen tvång eller en
önskan om ett större utbud. Trots att SVT gör sitt bästa för att göra oss
till betalningsglada hjältar är det nog för att överhuvudtaget kunna se
på tv som de flesta accepterar tv-licensen, och det är för att kunna se
på annat än det som erbjuds i basutbudet som vi finner oss i att köpa
hela paket från distributörer som Boxer eller Com Hem.
Att de innehållsproducerande tv-bolagen på det här sättet inte
har någon egen relation till kunden uppfattar kanske inte så många
som ett problem. Men morgontidningarna i Stockholm har fått känna
av skillnaden mellan att ha ett starkt varumärke och att ha en stark
kundrelation. När gratistidningarna skakade om tidningsmarknaden
visade det sig att många trots allt ville ha sin morgontidning på köksbordet,
men lojaliteten mot varumärkena var inte större än att läsarna
började hoppa mellan DN och SvD, allt efter vem som för tillfället erbjöd
det lägsta priset.
126