ÄLSKADE HATADE 14 RÖSTER OM TV - Jesper Stromback

ä l s k a d e , h ata d e – 1 4 r ö s t e r o m t v
”Jag vill inte tillhöra en klubb som skulle acceptera mig som medlem”,
skrev Groucho Marx när han fått en inbjudan att bli del av ett exklusivt
sällskap av det slag som nu också slagit rot i Stockholms klubbmiljö.
Ett marxistiskt förhållningssätt till livet, av det grouchska slaget,
vilket ju är att föredra framför det som vanligen menas, torde då vara
att söka sig till de sällskap där man inte är riktigt välkommen.
När jag den 2 oktober 2006, samma dag som mitt förtroendeuppdrag
som riksdagsledamot gick ut, stegade in i TV4-huset för att
börja arbeta som reporter på Kalla fakta-redaktionen var jag alltså på
alldeles rätt plats i livet. Under dagen fick jag se min nyblivne chef bli
utskälld av en erfaren reporter för sitt beslut att anställa mig. I den
alldeles nya mejlboxen dök snart ner ett e-brev där fackklubben sökte
undertecknare av ett upprop om att be företaget frysa anställningen
av undertecknad. Vid kaffeautomaten var det stundom lite ensamt.
Det var en alldeles rimlig reaktion. Att en av Sveriges högprofilerade
granskningsredaktioner valde att anställa en person som fram
tills alldeles nyss tillhört just den miljö som ska utstå allra hårdast
granskning var ett kontroversiellt beslut. Den publicistiska nerven
skulle vara helt ur slag bland TV4:s medarbetare om man inte hade
reagerat på ett sådant beslut – även om just unisoniteten i de mer
hög ljudda reaktionerna pekar mot två av svensk samhällsjournalistiks
stora problem: svårigheten att acceptera mer än en ståndpunkt åt
gången, och svårigheten att se att det finns fler sfärer än den relativt
offentliga politiska som bör utsättas för granskning.
Snart fick jag flera goda vänner bland kollegorna på fyran. Ska
sanningen fram välkomnades jag redan första dagen av några av
kanalens och den egna redaktionens mest garvade journalister, som
förvånades av, men uppskattade, den oväntade värvningen. Det in-
ledande elddopet tillät mig dock att från en alldeles särskilt utkiksplats
– den lite vid sidan av – iaktta min nya arbetsplats, självbilden
hos dess medarbetare och kulturen i väggarna.
Det blev en skola i hur journalistik fungerar, hur journalister ser
på sig själva och måhända också i vilka blinda fläckar som finns i journalisters
synfält, och det var väldigt lärorikt. Jämte de rent journalistiska
tendenserna, fanns där också sådant som har att göra med
98