ÄLSKADE HATADE 14 RÖSTER OM TV - Jesper Stromback

ä l s k a d e , h ata d e – 1 4 r ö s t e r o m t v
Underhållning är till skillnad från vad många tror oerhört svårt. Men
just därför är det också så otroligt spännande. Och viktigt. Världens
mäktigaste megafon måste hanteras med omsorg och finess.
Jag började av en ren slump med underhållning år 1986. TV3
hade i sann pionjäranda precis startats av Stenbeckssfären. Problemet
var bara att det knappt fanns några produktionsbolag eller personer
som kunde skapa innehållet. En god vän till mig, Michael ”Mix” Hagman,
uppväxt med tv-branschen i Hollywood, hade just startat Voff, ett
av Sveriges första produktionsbolag. Av TV3 hade han fått i uppdrag
att göra deras underhållnings- och kulturutbudsprogram kallat Nattpatrullen,
en sorts revy över vad som hände inom kultur- och nöjeslivet
i de nordiska huvudstäderna. Sen skulle man ju hitta medarbetare
också. En dag ringde han mig. ”Du är inte klok!”, var min kommentar.
Kabel-tv, reklam för barn och Motorsågsmassakern var vad jag
såg framför mig. Vad skulle jag med det att göra? Men han fortsatte
ringa och tjata. ”Nu får du komma, det går inte att rekrytera någon
annan”, sa han. Hur smickrad man nu skulle känna sig av den kommentaren.
Till slut tackade jag hur som helst ja.
Det tog inte särskilt lång tid innan jag insåg hur svårt det var att
göra tv. Underhållnings-tv var ännu svårare. Här finns inga regler för
vad som är bra och dåligt, på samma sätt som till exempel inom nyhets-
och samhällsjournalistiken. Var gick gränsen? Hur långt kunde
man gå? Arbetet utfördes i ett militäriskt tempo och allt var otroligt
disciplinerat. Gjorde man något fel fick man veta det två sekunder
senare av publiken. Ändå kände jag omedelbart att jag fattat rätt beslut
när jag gav mig in i underhållningsjournalistiken. Något konstigt
kan tyckas.
För egentligen borde trots allt inte det här vara mitt rätta element.
Men jag hade verkligen tur. Redan min andra produktion blev
Jeopardy!. Det var verkligen ett lyft att få vara med om detta. Här
fanns inga akademiker, snarare hårt arbetande människor som lärde
sig tek niken. Bland annat därför såg jag till att rekrytera flera medarbetare
ur min gamla bekantskapskrets i denna akademikervärld.
Det var ju viktigt med språk- och faktakontroll när frågorna skulle
tas fram, tänkte jag. Reaktionen från mina chefer var: ”Gud vilka
36