ÄLSKADE HATADE 14 RÖSTER OM TV - Jesper Stromback

ä l s k a d e , h ata d e – 1 4 r ö s t e r o m t v
Det har lett till att branschen har utvecklats långsamt och liksom
i klump. I början av TV4:s sändningar gick det tydligt att se att
kanalen strävade efter att efterlikna public service-tv. Sedan, när
framgången inte bara för TV4 utan också för TV3 var ett faktum,
kunde vi se det omvända – SVT började följa de kommersiella kanalerna.
Så blev det trångt kring det nollprissatta breddutbudet. Fortsätter
den utvecklingen – ja då kan man förstås undra vad vi ska
ha public service-bolagen till eller på vilka sätt som sju miljarder
”i allmänhetens tjänst” skulle kunna göra större nytta. Det är ett djupt
missförstånd att det bara är public service-bolagen som kan producera
public service. Men ”innanförskapet” har bestämt sig. Sådana frågor
diskuteras inte. Då hamnar man i medialt utanförskap.
Innanför eller utanför – det är min uppfattning att det svenska
medieetablissemanget lägger en kraftig hämsko på flera mediers utveckling.
Att entreprenörmässigt utmana ligger liksom inte för det.
Och faktiskt heller inte att utveckla innehåll och hantverk. Medieetablissemanget
ligger numera fast förankrat i det mediala breddutbudets
mittfåra där lite socker i brygden sedan länge är accepterat och där få
tycker att frågor om konsumenternas intresse och betalningsvilja är
särskilt intressanta.
Det starka ”innanförskapet” utsätter också förtroendet för media
för fara. Bland journalister sätts inte sällan lojaliteten till kåren före
lojaliteten till företaget – ja till och med till uppdraget. Det yttersta
beviset för det är att ingen redaktion med inflytande, ägnar sig åt att
granska medier såsom man granskar andra branscher, för att inte
tala om andra maktsfärer. På sitt eget område ser man lätt på både
produkt ansvar och marknadsföringsetik, och uppenbara övertramp
lämnas ouppmärksammade.
Medierna arbetar i skydd av en vidsträckt och grundlagsskyddad
yttrandefrihet. De har sina egna branschregler för hur man bör hantera
denna frihet och sina egna institutioner som ska sörja för efterlevnaden.
Men det är ett system som branschen tyvärr inte har vårdat
och som därför heller inte imponerar på omgivningen. Känslan av att
medierna gör som de vill och kommer undan med vad som helst sprider
130