ÄLSKADE HATADE 14 RÖSTER OM TV - Jesper Stromback

e s t e r p o l l a c k
husbyggen och inredningar av nya hem vi antas vara intresserade av.
Pseudohändelserna, i Boorstins mening, slås ofta upp med krigsrubriker.
Att en programledare utnämns som storartad i pressen – oavsett
pappers- eller nätversion – blir i sin tur ett argument för kanalen att
ytterligare förstärka programledaren som kanalidentitet. Så bekräftar
man varandra ömsesidigt.
Lanseringen av profilerna sker i såväl den egna kanalen som andra
medier. Här promoveras de, här kan också små kändisar bli stora
kändisar. I kvällspressen utnämns deras ansträngningar att vinna en
danstävling, banta ner sig trådsmal eller föda ett tredje barn till storslagna
manifestationer av personligt kurage. För somliga är det den
status TV4 förlänar som följer med och bygger upp ”profilens” eget värde
på marknaden, andra personligheter tar sitt egenvärde, erövrat på
annat håll som skådespelare, författare, och överför något av glansen
till kanalen. Men kändisskap är ”risky business”. En folkkär tv-profil
är utbränd och gråter, en tv-profil tar till ovanliga metoder mot ett
företag som missbrukat hennes varumärke, en tv-profil misstänks ha
misshandlat en annan tv-profil, en känd programledare slår sin flickvän
när hon vill göra abort, åter en annan tv-profil åtalas för knarkbrott
och systern till en känd norsk tv-profil misstänks ha blivit kidnappad.
Uppslagen i framförallt kvällspressen och diverse nättidningar om tvprofilers
öden och äventyr utgör ett ständigt kittlande flöde.
Men också rörligheten på den större mediemarknaden är tydlig.
I synnerhet inom underhållningssfären alternerar programledarna
mellan olika tv-kanaler, mellan olika medier, olika uppdrag för organisationer,
pr-byråer och så vidare. I takt med att den journalistiska
professionen blir lösare i konturerna och växlingen mellan olika yrkesroller
vanligare, förvandlas ”profilerna” till en del av en större och mer
generell mediemarknad.
Här ingår de i den ”halvvärld” av mediekändisar som cirkulerar
mellan tv och andra medier och som medieforskaren Jan Ekecrantz så
träffande beskrev i en essä från 1996. En halvvärld, en demimond, 1 en
1 Han lånar den franske författaren Alexander Dumas den yngres (1855) titel på ett drama ”Le demi-monde”
från 1855 där det betecknar ”de talrikt förekommande klasser af äventyrliga existenser, som söka i sitt
yttre skick att efterhärma den förnäma världens lefnadssätt” (definition enligt Nordisk familjebok, upplaga 6).
83