ÄLSKADE HATADE 14 RÖSTER OM TV - Jesper Stromback

N I k l a s e k d a l
om fullständigt när socialdemokraterna öppnade för medlemskap i
EU. En rad politiska reformer moderniserade landet: oberoende riksbank,
skattereform, pensionsreform, avreglerade marknader, längre
mandatperioder i riksdagen och överskottsmål i statsfinanserna. Valfriheten
exploderade när det gällde nöjesliv, energileverantörer, taxi,
utbildningar, telefoni…
Detta var också persondatorernas genombrottsår, som snart
skulle leda till internet och de sociala medierna. Ännu 1990 fungerade
de små Macintosh-skärmarna emellertid mest som ordbehandlare.
Datorernas revolutionära kraft kunde kanske anas, men det
var tv som utgjorde den riktiga mediala frontlinjen. Jan Stenbeck,
Robban Aschberg och TV3 hade via satellit från England slagit in
en kil i folkhemsmuren, men det blev TV4 som stormade monopolets
bålverk på allvar, särskilt när det gällde nyhetsförmedlingen.
Talande trovärdighet
Mycket har sagts och skrivits om vad befrielsen av etern betytt
för underhållningsutbudet och inriktningen på public service, som
tvingats hänga med i svängarna för att behålla tittare.
Mindre har sagts om betydelsen för det politiska klimatet. Som
dagstidningsnostalgiker vill man gärna försvara papprets unika förmåga
till fördjupning, men ingen kan förneka tv-mediets massiva genomslag
och betydelse för opinionen.
Nyhetsuppläsare i tv vinner alla tävlingar i trovärdighet, av det
enkla skälet att en talande människa tycks mera pålitlig än trycksvärta.
Orättvist, absolut, men ett psykologiskt faktum.
I de flesta moderna inbördeskrig har de kämpande fraktionerna
haft samma förstahandsmål: huvudstadens tv-mast. Den som kontrollerat
förmedlingen av rörliga bilder har också kontrollerat verklighetsuppfattningen
och massan.
Ju fler alternativa nyhetsuppläsare i rutan – desto bättre demokratisk
försäkring mot en Putin, en Berlusconi, en Ahmadinejad, en
Chávez, en Castro, en Kim Jong-II. Den statliga avknoppningen av
TV2 i Sverige 1969 var mest en tom mångfaldsgest, eftersom tvåan
blev ännu mer politiserad i dåtidens huvudfåra än ettan.
29