ÄLSKADE HATADE 14 RÖSTER OM TV - Jesper Stromback

ä l s k a d e , h ata d e – 1 4 r ö s t e r o m t v
Tv-reklam är något som de flesta har en åsikt om. Detta trots att
många koketterar med att de aldrig tittar på tv-reklam, ungefär på
sam ma sätt som att ingen seriös person frivilligt erkänner att han
eller hon läser skvallertidningar eller dricker O’boy.
Men om inte tv-reklam bidrog till företags affärer skulle det vara
en död kommunikationskanal. Så är det inte, tvärtom. Den svenska
marknaden för tv-reklam blomstrar och har hittills under 2010 vuxit
mer än reklammarknaden i stort, om man bortser från internet.
För bara 20–30 år sedan var blotta tanken på reklam-tv kontroversiell
i Sverige. Ulf Sandberg, en legendar i medie- och reklamsammanhang
med bakgrund på bland annat DN och som grundare till
bolagen Sandberg Media och Starcom, minns en direktör i Bonniersfären
som i mitten av 80-talet sa till honom att vi aldrig skulle få
reklam-tv i Sverige. Det skulle helt enkelt bli för dyrt i ett land med
så få annonsörer.
”Det kan ju vara kul veta att det redan i mitten av 1960-talet
tillsattes en grupp som skulle utreda om vi skulle kunna ha reklam
i tv. Det förslag gruppen kom fram till var: reklam skulle sändas på
torsdagar. Ordinarie sändningar slutade på den tiden klockan 22.00.
Man skulle sända ett reklamblock mellan 22.30 och 23.00 efter ett
sändningsuppehåll på 30 minuter innan så att så få som möjligt skulle
se den farliga och för de flesta mycket skadliga reklamen.”
Man ska komma ihåg att Sverige var annorlunda då. Så sent som
på 80-talet förordade det socialdemokratiska kvinnoförbundet ett förbud
mot parabolantenner, bara Televerkets telefoner var tillåtna att
anslutas till telenätet och folk satt som tända ljus i biosalongerna i god
tid innan reklamen började. Själv var jag tolv år på nyårsafton 1987
när TV3 premiärsände. Det var stort i min värld, för jag hade aldrig
tidigare sett reklam i tv.
Tv-reklamen möttes av en konservatism och skepsis som även
många andra nya medier och marknadsföringskanaler råkat ut för.
Initialt var motståndet kompakt från alla håll, inklusive reklambyråerna
som inte förstod hur de skulle tjäna pengar på tv-reklamen. Men
så småningom insåg de flesta att den kommersiella tv:n tillförde något,
utan att ta död på andra kanaler, och då lugnade diskussionen ner sig.
70