ÄLSKADE HATADE 14 RÖSTER OM TV - Jesper Stromback

ä l s k a d e , h ata d e – 1 4 r ö s t e r o m t v
har också vitaliserat samhällsjournalistiken, och med fler kanaler som
sänder nyheter och olika samhällsdebatterande program har mångfalden
ökat. Samtidigt har den ökade konkurrensen och kommersialiseringen
– tillsammans med teknikutvecklingen och människors förändrade
livsvanor – satt nyhets- och samhällsjournalistiken under en
allt hårdare press. Resurserna för grävande journalistik och genomarbetade
reportage har minskat, kraven att programmen ska fånga
tittare har ökat, och nyhets- och samhällsjournalistiken har populariserats
på ett sätt som många gånger drabbar eller riskerar att drabba
dess kvalitet. Exempel på det är att andelen så kallade mjuka nyheter
om olyckor, brott och sådant som har ett omedelbart publikintresse har
ökat, medan andelen så kallade hårda nyheter om politik och samhälle
har minskat; att nyheterna har blivit alltmer lättsamma, inte minst
i ton och tilltal; att tempot har höjts; och det finns mycket som tyder
på att politikens innehåll får allt mindre uppmärksamhet i nyheterna
medan det politiska spelet får allt större utrymme. I grova drag kan
man säga att nyhets- och samhällsjournalistiken har gått från en ambition
att spegla, till att granska, tolka, och slutligen beröra. Strävan
efter att beröra publiken behöver i och för sig inte vara problematisk i
sig själv, men blir det ur ett demokratiskt perspektiv om eller när den
strävan blir viktigare än strävan att tillhandahålla sådan information
som människor behöver för att kunna ta ställning i samhällsfrågor.
Minskat relativt utrymme för journalistiken och försämrad journalistisk
kvalitet är två av de risker som den ökade konkurrensen och
kommersialiseringen för med sig. En kanske ännu större utmaning
följer emellertid av att det ökade medieutbudet gör att mediekonsumtionen
alltmer präglas av vilka intressen och motivationer människor
har. Samtidigt som det aldrig har varit lättare att hitta nyhets- och
samhällsjournalistik har det aldrig varit lika enkelt att undvika den
helt och hållet. Det gör att mediekonsumtionen skiljer sig alltmer mellan
de som är och de som inte är intresserade av politik och samhälle,
vilket i sin tur leder till ökade kunskapsklyftor. Det i sin tur riskerar
leda till klyftor i det politiska deltagandet. Dessvärre följer dessa klyftor
i stora drag andra etablerade sociala skiljelinjer som grundar sig i
socioekonomisk ställning och utbildningsnivå. Även här följer Sverige
22