MINNE OCH MANIPULATION - Centre for European Studies - Lunds ...

föredrag förgäves efter mitt exemplar av denna för mig förargelseväckande bok.
Jag minns att jag inte kände igen de fariséer som mina lärare undervisade och
skrivit om.
Svartvik skriver i sin bok (2006: 134): "Odebergs syfte med boken Fariséism
och Kristendom anges explicit i förordet. Det handlar om att tydliggöra vad som är
sann kristendom – och vad som är kristendomens raka motsats". Och sedan citerar
Svartvik direkt ur Odebergs bok:
…kyrkans stora lärofäder ha städse betonat, att fariseism inte är något som låter sig
förena med kristendomen, utan att den, om den tillåtes att fritt breda ut sig, verkar
som ett dödligt gift, som måste i grund förstöra det kristna livet (---).Man måste
alltså fastslå: om man vid ett jämförelse mellan rabbinernas och Jesu uttalande inte
är i stånd att finna någon större skillnad dem emellan, så beror detta på att man
tolkat antingen de ena eller de andra fel…
Kontentan av detta är att kristendomen är kärlekens religion, religionen om guds
nåd, medan fariseismen är dess motsats nämligen hårdhetens och den nitälskande
rättvisans religion, en hjärtlös religion.
Jag kommer nu till min huvudpoäng, mitt eget försök att förstå varifrån
denna illvilliga uppfattning kommer. Det som följer, är min egen åsikt, något som
så vitt jag minns jag inte läst någon annanstans. Jag kan ha fel, men tror att mina
spekulationer här kan inleda en djupare diskussion.
Hur kommer det sig att Torah, ett hebreiskt ord som betyder lära och ej lag,
har framställts för kristna präster och lekmän i årtusenden, inte endast som en
hård, obarmhärtig och oböjlig lag, utan som en lagstiftning utan (Chen) ןח dvs.
nåd, och דסח Chesed, ett unikt begrepp, som står för både den förbundsetik som
Gud förväntar sig av varje jude och den förbundsynnest som varje jude väntar sig
av Gud? Om judendomen består av Mitsvah, d.v.s. bud, men också av Chesed,
nåd, hur kommer det sig då att så många under en så pass lång tidsperiod som
närmare 2000 år har påstått motsatsen?
Ett sällan ihågkommit svar är helt enkelt att den kristna kyrkans heliga skrift i
det romerska imperiet, dvs. under de århundraden då kyrkofäderna utformade
kristna doktriner, trossatser och kristen praxis, var den grekiskspråkiga
Septuaginta, inte den hebreiska bibeln. Kristen teologi grundades på en grekisk
bibelöversättning. Under cirka 1300 år, med början på 200-talet, den tid då de
hednakristna tog över kyrkan, etablerades kristendomen på en grekisk översättning
av de heliga skrifterna, som sedan så småningom ersattes av en översättning till
latin. Och så förblev det fram till 1500-talet då Luther, Calvin, Reuchlin och andra
i hebreiska kunniga reformatorer översatte Bibeln.
Både Paula Fredriksen i boken Augustine and the Jews samt Guy G.
Stroumsa i The End of Sacrifice hänvisar till brevväxlingen mellan kyrkofäderna
Augustinus och Hieronimus (Jerome på engelska). Augustinus förebrår munken
Hieronimus för att han översätter till latin direkt från hebreiska eftersom kyrkans
31