MINNE OCH MANIPULATION - Centre for European Studies - Lunds ...

uppfattade sig själva som en rörelse inom det judiska och inte utanför. Och där de
judar som trodde något annat (eller möjligen trodde att någon annan var Messias)
ännu inte hade format den praxis och tradition som vi idag fortfarande kallar för
judendomen. Likheten mellan judar och kristna är under något århundrade större
än skillnaderna, ja man talar inte ens om judar och kristna utan om olika slags
judar.
En av de stereotyper av judarna och det judiska som först formas i den
kanoniska traditionen har följaktligen till syfte att framställa de Jesustroende som
de sanna förvaltarna av Israels förbund med Gud och de Jesusförnekande som
halsstarriga och blinda, slavar under den gamla Lagen i förnekelsen av den nya
Nåden, fjättrade vid det korrumperande Köttet i förnekelsen av den befriande
Anden, fixerade vid det jordiska livets partikulära ambitioner i förnekelsen av den
messianska frälsningens universella löften.
Att dessa tidiga kristna stereotyper har givit näring åt de mest elakartade
antijudiska fantasier och förföljelser genom århundradena behöver nog inte
påpekas. Att de också spelat en central roll i delar av den europeiska
upplysningstraditionen, där de använts för att underbygga radikala visioner av
förnuftsvälde och universalism, är kanske mindre känt. Det finns en ödesdiger
förbindelse mellan Kants definition av ”det rena förnuftet” och artonhundratalets
framväxande antisemitiska föreställningar om judarna som ett vidskepligt,
oförnuftigt och i grunden främmande element i upplysningens Europa.
Här återkommer i till synes upplyst och rationell form den kanske mest
ihärdiga av antijudiska stereotyper; judarna som till sitt väsen materialistiska,
oandliga, omoraliska, en störande kvarleva av partikulär inskränkthet och
vidskeplighet i en värld av universalistiska visioner och ambitioner.
Vad som kännetecknar dessa föreställningar om det judiska, såsom de tar sig
uttryck hos exempelvis upplysningsfilosofer som Voltaire och Kant, är att de
saknar varje referens till faktiska judar, än mindre till en faktiskt existerande judisk
världsbild. Det kristet manipulerade minnet av judarna är allenarådande också hos
filosofer som anser sig bekämpa religionen. Voltaires attacker mot religionen tar
oftast vägen via judendomen. I jämförelse med kristendomen anses judarna
oföränderligen representera något mera primitivt och partikulärt. Detta med
judarnas oföränderlighet är återkommande. Vi finner det hos Voltaire och vi finner
det i den upplysningsfilosofiska tradition som går under benämningen tysk
idealism och vars centralgestalter är Kant och Hegel.
Kants centrala projekt är att etablera en rationell och universell grund för
Förnuftet. Hegels centrala projekt att etablera en rationell och universell grund för
Historien. Båda förlägger grunden bortom den partikulära materiella verkligheten
och erfarenheten – till en av materien oberoende universell idévärld.
Kant postulerar möjligheten av ett rent universellt förnuft och en tillhörande
universell mänsklig moral som kan formas oberoende av den materiella
verkligheten.
54