MINNE OCH MANIPULATION - Centre for European Studies - Lunds ...

(d) Den fjärde modellen skulle kunna beskrivas som en bearbetning och en
utveckling av Boccaccinis parallella modell. Daniel Boyarin kallar sin
modell för crisscrossing: ”Rather than parallel, but essentially separate
histories, I propose a model of shared and crisscrossing lines of history
and religious development.” (Boyarin 1999: 8) Han kallar det även en
”vågteori”, som väl borde innebära att det är fråga om en pendelrörelse
från den ena gruppen till den andra och tillbaka igen. (ibid: 9 och 19) Det
är fråga om ”a history based on border crossings so fluent that the borders
themselves sometimes are hard to distinguish.” (ibid: 97) Det som alltså
utmärker Boyarins beskrivning av förhållandet mellan de judiska och
kristna trostraditionerna är att han menar att de två traditionerna har
påverkat varandra i långt högra grad än vi hittills har tänkt och trott.
Denna diskussion av olika modeller för förhållandet mellan de judiska och kristna
trostraditionerna tydliggör förhoppningsvis att det är angeläget att reflektera över
denna relation. Är kristendomen en judendomstolkning? Är judendomen ett slags
förstadium till kristendomen? Är modern judendom och kristendom i lika, men
olikartad mån en fortsättning av andra templets judendom? I hur hög grad har de
två påverkat varandra och definierat sig själva vis-à-vis den andra traditionen?
Svaren på dessa och liknande frågor tydliggör utvecklingen i bibeltolkning och
teologi från en konstruktiv judisk självkritik till en destruktiv antijudisk retorik.
Teodicéproblematiken och den judisk-kristna dialogen
Vi glömmer lätt att i centrum för kristen tro finns ett genuint misslyckande,
nämligen det faktum att rörelsens ledare, Jesus från Nasaret, avrättas av romarna
på ett kors. James Carroll skriver i boken Constantine’s Sword:
42
The crucifixion of Jesus Christ, as interpreted by Paul and later incorporated in the
Passion narratives of the Gospels, became an image of hope precisely because it
gave such complete expression to despair. […] How do you defeat a movement that
defines defeat as victory? (Caroll 2001: 54-55)
Denna omtolkning av nederlag till seger har spelat stor roll i den kristna
trostraditionen. Kristna utläggningar av långfredagens händelser betonar ofta att
det som till synes är gudsövergivenhet i själva verket är en intensiv gudsnärvaro.
Trots att den korsfäste utbrister ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”
handlar långfredagen enligt många kristna om att i Jesus från Nasaret är det Gud
själv som lider och dör. Det som till synes var ett misslyckade är i själva verket en
seger.
Vilka konsekvenser för judisk-kristna relationer får denna syn på lidandet,
gudsfrånvaron och gudsnärvaron, nederlag och seger? Den som ställer denna fråga
märker snart att det här verkar finnas två olika förhållningssätt: (a) simplistiska