MINNE OCH MANIPULATION - Centre for European Studies - Lunds ...

kanon, där den besjungna händelsen vare sig den hänför sig till en bibelberättelse
eller till ett helgons liv jämförs med en fast uppsättning av gammaltestamentliga
bibelställen. Det är alltså fråga om den typologiska bibeltolkningen, som är viktig i
nästa alla kristna traditioner men kanske särskilt i den ortodoxa. I det första odet
(så kallas varje enskild sång i kanon) i denna hymntyp skall den skildrade
händelsen till exempel jämföras med judarnas flykt genom Röda havet. Så sker
också i kanon till nymartyrerna:
76
”O martyrpräster, med ert blod dränkte ni de gudlösa plågarna likt i Röda havet.”
(Služba novomučenikom i ispovednikom rossijskim)
Ibland jämförs martyrerna med Job i Gamla testamentet. Det gäller särskilt tsaren
som var född på Jobs dag och som själv gärna jämförde sitt öde med Jobs. Det
pågår en ständig jämförelse mellan Gamla testamentet och martyrernas lidanden.
Den ortodoxa traditionen är uppfylld av detta typologiska beskrivningssätt som
alltså karakteriserar också denna nydiktning. Det är kanske det viktigaste medlet
att upphäva tiden i hymnerna, även om det också framhävs skillnader mellan de
jämförda leden som visar på en utveckling, på den eskatologiska tiden, på
uppfyllandet av frälsningsplanen.
De sista timmarna och det eviga nuet
Tiden är inte 30-talet utan ”de sista timmarna”, ”den grymma tiden”, det senare en
ordsammansättning från den kyrkoslaviska Psaltartexten. Här kommer också in ett
starkt apokalyptiskt drag in i gudstjänsttexterna. Tiden är samtidigt ett evigt nu, ett
nunc aternitatis, som i den nedanstående hymnen (ett kontakion) som formar sig
till nymartyrernas segersång. Ordet "idag", på kyrkoslaviska "dnes'" är starkt
markerat och inleder traditionellt många av hymnerna:
Idag står de ryska nymartyrerna inför Guds lamm och sjunger en segersång
samman med Änglarna:
Днесь новому́ченицы Росси́ йстии │ в ри́ зах бе́лых предстоя́т Агнцу Бо́жию │
и со Ангелы песнь побе́дную воспева́ют Бо́гу: │ благослове́ние, и сла́ва, и
прему́дрость, │ и хвала́, и честь, │ и си́ла, и кре́пость │ на́шему Бо́гу │ во
ве́ки веко́в. Ами́ нь. (Služba novomučenikom i ispovednikom rossijskim)
Melodin är densamma som används för det julkontakion, som jag citerade tidigare,
det mest kända exemplet på en hymn som inleds med ordet idag. Den berättelse
som finns i vitorna förvandlas till lovprisande och bönfallande och helgonet eller
helgonen avpersonifieras delvis (Schmemann 1975: 192).
Detta eviga nu, kyrkoslaviskans "dnes'" används också i ett troparion till
tsarfamiljen där alla nämns vid namn, Nikolaj, Alexandra och de fem barnen, som
här inkapslas i den liturgiska nutiden: