MINNE OCH MANIPULATION - Centre for European Studies - Lunds ...

händelse är att inse och medge dess skadlighet och därigenom också bli i stånd att
se till att den inte upprepas.
(b) Därefter övergår han till det han kallar to remember therapeutically och då
skiljer han mellan att reagera och att besvara (to react is not to respond), vilket
jag tycker är en klargörande och viktig distinktion. Reagerar gör de som handlar
så som de instinktivt känner och skulle vilja agera (”to act toward wrongdoers the
way we feel like acting”), men besvarar gör de som handlar med eftertanke (”the
way we should act”).(ibid: 8) Volf fortsätter: ”To triumph fully, evil needs two
victories, not one. The first victory happens when an evil deed is perpetrated, the
second victory, when evil is returned.” (ibid: 9) Han betonar att vi inte är summan
av våra erfarenheter; vi är mer än våra minnen. 19 Det går inte att avkräva andra
människor att de ska glömma: det är inte bara omöjligt, det är dessutom moraliskt
fel:
48
… one should never demand of those who have suffered wrong that they ‘forget’
and move on. This impossible advice would be also the wrong advice. (ibid: 146)
Däremot förespråkar han att vi själva bör bearbeta våra erfarenheter. Han föreslår
att vi borde kunna skilja mellan, å enda sidan, glömska och, å andra sidan, ickeminne
(”non-remembrance” eller ”not-coming-to-mind”) (ibid: 145. Se även s.
195, n. 2) Kanske kan vi säga att detta är en parallell till hur vi använder ordet
”förstå”. Jag kan inte förstå åt någon annan, jag kan inte förstå å någon annans
vägnar; på ett liknande sätt kan jag inte tillsäga någon annan att glömma, men jag
kan själv försöka välja non-remembrance, det vill säga, not-coming-to-mind:
”… under certain conditions the absence of the memory of wrongs suffered is
desirable.” (ibid: 148)
(c) Learn from the past. För det tredje betonar han att vi måste lära av det
förflutna. Det handlar inte om att känna skuld för historien utan om att ta ansvar
inför framtiden. Jag håller med Förintelseforskaren Yehuda Bauer som menar att
vi inte bör tala om Förintelsen som ”unik”. Det finns mycket här i världen som är
unikt, men som för den delen inte är väsentligt att studera. Bauer föreslår att vi
istället bör tala om ha-Shoah som ”unprecedented”, det vill säga, att den är
exempellös, utan motstycke, oöverträffad, ny i sitt slag (Bauer 2006).
19 Volf (2006: 199): ”we are not fundamentally the sum of our past experiences” (kursiv. i orig.) och
även s. 25: ”we are a great deal more than our memories.”