MINNE OCH MANIPULATION - Centre for European Studies - Lunds ...

Mary C. Boys, en annan forskare som granskat teologi som präglas av denna
problematiska grundinställning, skriver att det, än en gång, handlar om ”… the
binary opposition of oppressor (Judaism) and oppressed (Jesus). It represents the
longstanding tendency in Christianity to make Judaism the foil.” (Boys 2005: 71) I
sin artikel tvingas hon konstatera: ”Sadly, I have come to see that many who do
theology under the rubric of feminism have drunk all too deeply from the wells of
anti-Judaism.” (ibid 75)
För tydlighets skull bör det kanske påpekas att det givetvis inte handlar om
att kvinnoförakt och kvinnoförtryck inte skulle ha funnits i antiken. Det är inte det
saken gäller – utan om hur vi väljer att relatera till antikens misogyni, med Judith
Plaskows ord:
The purpose of these criticisms of feminist scholarship is not to suggest that
traditional Jewish attitudes towards women are praiseworthy. Of course, they are
not. But Christian attitudes are in no way essentially different. They are different in
detail, and these differences are extremely interesting and worthy of study. But
weighed in the feminist balance, both traditions must be found wanting – and more
or less to the same degree. The real tragedy is that the feminist revolution has
furnished one more occasion for the projection of Christian failure onto Judaism. It
ought to provide the opportunity for transcending ancient differences in the
common battle against sexism. 9
Dessa tre exempel är hämtade från tre olika områden: (a) det första betonar att
kristendomen är en nådens religion – medan kärnan i judisk tro därför per
definition måste vara övertygelsen att människan blir rättfärdig enbart genom sina
gärningar. (b) Det andra exemplet isolerar Jesu undervisningsgärning från
omgivningens – resultatet blir därför att läsaren inte får veta att Jesus i sina
liknelser använder traditionellt judisk undervisningspedagogik. (c) Det tredje
exemplet framställer Jesus från Nasaret som feminist – därför blir judendomens
främsta kännetecken att den är en patriarkal religion, med Judith Plaskows ord:
”Blaming the Jews for the Birth of Patriarchy”.
Kort sagt, om Jesus har rätt måste den judiska samtiden ha fel, som
exemplifierat i fråga om synen på den gudomliga nåden, den himmelska
pedagogiken och i relationerna mellan män och kvinnor. Många tycks mena att
dessa motsatsförhållanden per definition måste vara ett nollsummespel: om vi har
rätt måste de ha fel! Gång på gång – men på olika sätt – presenteras Jesu
historiska kontext som hans teologiska kontrast. Det är svårt att undgå att dra
slutsatsen att detta inte är ett misstag i arbetet utan hör till grundförutsättningarna
9 Plaskow (1980: 12). Se även hennes mer utförliga behandling av ämnet i Plaskow (2002).
39