Läs kartläggningen i åtta kommuner - Nationellt kompetenscentrum ...

samt dialog mellan anhöriga och personal. Det måste klargöras tydligare vad
som förväntas av personalen och anhöriga gällande dessa frågor.
Ett problem i Strängnäs var att många trodde att Anhörigcentrum bara var
till för de äldre. Dessutom var det svårt för anhöriga att komma till Anhörigcentrum
då de flesta arbetade. En annan sak som fokusgruppen lyfte fram var
avsaknaden av anhörigstöd för dem som bodde utanför Strängnäs tätort.
En uppdragsstrateg i fokusgruppen i Uppsala tog upp uppdragens betydelse
för att stimulera utvecklingen av anhörigstöd inom gruppbostäder. I uppdragen
till gruppbostäderna stod att verksamheterna skulle informera och
berätta om verksamheterna för anhöriga, men inte att bedriva något annat
stöd. Ett svar på det från en affärsområdeschef var att situationen är annorlunda
inom funktionshinderområdet jämfört med äldreomsorgen. Anhöriga är
ofta inte en person som personen med funktionsnedsättning har levt tillsammans
med under lång, lång tid som exempelvis makar/makor kan ha gjort när
det blir fråga om att flytta till särskilt boende, utan de är oftast en förälder
eller syskon. En del vill inte ha kontakt med varandra. Denna chef kände sig
kluven till frågan om anhörigstöd i uppdraget.
Olika slags stöd behövs
Det är stora skillnader på olika typer av funktionsnedsättningar och anhöriga
utgör inte någon homogen grupp människor, de är i olika åldrar och har olika
behov. Det är till exempel skillnad om en funktionsnedsättning är medfödd i
jämförelse med att få en kronisk sjukdom mitt i livet. I Borås efterlystes ett
individuellt bemötande av både den anhörige och den närstående, vilket inte
fungerade överallt vid tiden för gruppintervjun.
Flexibilitet behövs inom anhörigstödet. Framför allt när det gäller barn så
handlar det för de anhöriga om att följa många olika faser. Först är det skolan
och dess olika stadier och sedan följer avlösning och kanske gruppboende.
Anhöriga har olika slags behov av stöd i de olika faserna och de visste inte
alltid vart de skulle vända sig för att få hjälp (Strängnäs).
Som tidigare påpekats tunnas stödet till föräldrar till barn med funktionsnedsättning
ut när barnet närmar sig ung vuxenålder. Det är i denna ålder
som barnen skall gå vidare in i vuxenlivet och fokusgruppen i Strängnäs ansåg
att det är mycket kunskap som de anhöriga har som i och med detta går förlorad,
eller som en av deltagarna uttryckte det
Man måste ta tillvara föräldrarnas spetskompetens på det egna barnet vilket ofta
glöms idag och eftersom då personal skall lära känna den här personen själva så blir
det jättetokigt ibland, något som kunde ha undvikits om man tagit tillvara föräldrarnas
kunskap om hur personen fungerar i olika situationer.
151