Läs kartläggningen i åtta kommuner - Nationellt kompetenscentrum ...

annan trend var att anhörigstöd riktat till anhöriga till personer som bodde på
särskilt boende utvecklades från att ha funnits i fyra kommuner till att det
kom att finnas i tre av fyra kommuner. Riktat anhörigstöd till invandrare förekom
endast i cirka tio procent av kommunerna (Almberg 2002).
I Socialstyrelsens (2002, s. 37) slutrapport om Anhörig 300 framgår också
att kommuner ofta påpekat ”behovet av enkla, smidiga sätt att erbjuda anhöriga
avlösningar på, även akut, nattetid och utan biståndsprövning”. Trygghetsplatser
efterfrågades liksom speciell avlösning för yngre anhörigvårdare
samt träffpunkter för äldre invandrare. Genom Anhörig 300 synliggjordes
anhörigas vård- och omsorgsinsatser för äldre, sjuka och funktionshindrade
personer och stödet byggdes ut i kommunerna. Socialstyrelsen drog slutsatsen
att anhörigstödet hade en helt annan bredd och variationsrikedom efter Anhörig
300 än tidigare, men att det återstod att utveckla kvaliteten i de olika
stödinsatserna. Likaså efterlystes system för att följa upp effekterna av de
hjälpinsatser som gjordes.
1.1.2 Efter Anhörig 300
I enlighet med handlingsplanen för utveckling av hälso- sjukvården 2001 tillfördes
landsting och kommuner ett resurstillskott under åren 2001-2004.
Bland områden som framhölls fanns anhöriga som vårdar svårt sjuka, äldre
eller funktionshindrade personer. I ett utvecklingsavtal mellan Regeringen,
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet skulle satsningen för
att stödja anhöriga pågå under dessa år och ansvaret låg hos kommunerna.
Pengar öronmärktes dock inte för denna satsning. Socialstyrelsen fick i uppdrag
att följa upp arbetet.
Ett år efter Anhörig 300 beskrev Socialstyrelsen (2003) att många kommuner
fortfarande befann sig i en etableringsfas. I nio av tio kommuner svarade
man att arbetet med att utveckla stödet till anhöriga hade fortgått under 2002.
Detta utvecklingsarbete syntes dock inte vara kopplat till insatser med anledning
av det tecknade utvecklingsavtalet mellan stat och Svenska Kommunförbundet.
I vissa kommuner kunde en process konstateras där försök gjorts att integrera
stöd till anhöriga i kommunernas ordinarie vård och omsorg. Det låg
inom ramen för redan befintliga yrkesgrupper i många kommuner att också
driva utvecklingen av anhörigstöd till exempel bland biståndsbedömare, medicinskt
ansvariga sjuksköterskor eller demenssköterskor. Traditionella stödverksamheter
som dagvård, korttidsvård, avlösning i hemmet samt enskilda
samtal låg kvar på en hög nivå medan några av de ”nya” stödformerna som
till exempel anhörigkonsulent, anhörigcentrum och utbildning av vårdpersonal
minskat något. Något systematiskt uppföljningsarbete bedrevs inte heller i
två tredjedelar av kommunerna. Slutsatser som Socialstyrelsen (op. cit.) drog
32