Läs kartläggningen i åtta kommuner - Nationellt kompetenscentrum ...

ka individuella fall och att de då togs upp i respektive arbetsgrupp. Om det
handlade om större frågor så togs de upp i planeringen av arbetet och i olika
arbetsgrupper. De synpunkter som kom fram i Västervik togs på allvar. I
kommunen fanns en kvalitetssamordnare som arbetade vidare och utredde
klagomål.
På Anhörigcentrum i Uppsala gjordes årliga behovsinventeringar som
bland annat grundade sig på systematiska utvärderingar av verksamheter. I
behovsinventeringen ingick också att anhörigkonsulenterna dokumenterade
sådant som kom fram i mötet med anhöriga om sådant de saknade, sådant
som föll mellan stolarna eller synpunkter om sådant som inte anhörigkonsulenterna
kunde ta hand om direkt. Denna kontinuerligt insamlade kunskap
sammanställdes sedan i behovsinventeringen. Behovsinventeringen låg till
grund för det interna utvecklingsarbetet. Ett exempel utgör anhörigas synpunkter
på vad som fungerade bra och mindre bra inom växelvården. Vid
analys av läget framkom ett kunskapsbehov bland personalen inom växelvården
om anhörigas situation och Anhörigcentrum anordnade därför utbildningar
för personalen. I den ordinarie vården/omsorgen svarade enhetschefer
att de försökte tillmötesgå önskemål så långt som möjligt, personalgruppen
samtalade och försökte rätta till, de lyssnade och lärde samt att synpunkter
som fördes fram genom kommunens synpunktsblankett fördes vidare till
verksamhetschef eller affärsområdeschef. Uppdragskontoren efterfrågade vid
olika avstämningstillfällen inkomna synpunkter. Resultaten kunde mynna ut i
uppföljningsbesök och/eller åtgärds- handlingsplan. Resultaten togs också
tillvara i kommande uppdrag/upphandlingar
I Södra Innerstaden ledde diskussion i fokusgrupp fram till konstaterandet att
det inte gick att göra avvikelserapporteringar på det anhörigstöd som var serviceinsatser
det vill säga inte var biståndsbedömt och i Västervik konstaterades
att för de anhöriga som avbröt insatser av olika slag skedde inte någon uppföljning.
Funktionshinderområdet
Svaren på frågorna hur anhöriga till personer med funktionsnedsättning kan
föra fram synpunkter på sitt eget stöd, skiljer sig i princip inte från de svar
som angivits inom äldreområdet. Kommunernas och utförarnas centrala synpunktshanteringar
var desamma. Vid synpunkter om specifika verksamheter
kunde anhöriga vända sig direkt till personal, chefer, LSS-handläggare, personliga
assistenter, anhörigkonsulenter med flera. Synpunkter kunde också
lämnas till politiker (Härjedalen), handkappombud (Skara) och till handikappråd
(Strängnäs).
Myndighetschefen barn och ungdom, Uppsala, trodde inte att föräldrar fick
information om kommunens synpunktshantering i samband med att de an-
84