Läs kartläggningen i åtta kommuner - Nationellt kompetenscentrum ...

Avlösning via boende
Två av de anhöriga hade avlösning via boende. Gemensamt för dem var att
avlösningen innebar att de kunde leva ett ”normalt familjeliv” de dagar som deras
närstående bodde borta. Enligt de båda betydde avlösningen mycket för
dem själva men också för de andra barnen i familjen.
En anhörig berättade om korttidsboendet:
Det är vila för oss föräldrar och våra andra barn i familjen. Det är viktigt att vila
och att ha en ledig helg tillsammans med de andra barnen. Att inte behöva ta hänsyn
till honom hela tiden. (Kvinna i familjehem om pojke med hjärnskada)
Den närstående tyckte inte att det var roligt att åka på avlösningen men brukade
trivas när han väl var där.
En av familjerna hade under åren åkt på flera rekreationsresor, något som
hade varit viktigt för dem.
Enskilda samtal/stödsamtal
En av de anhöriga berättade att hon skulle behöva prata med någon. Hon
berättade att det var mycket att klara av som familjehem till en svårt hjärnskadad
pojke. Hon berättade att hon ofta kände sig misslyckad. Även om hon
skulle behöva prata med någon om det så valde hon att inte göra det då hon
menade att de som familjehem riskerade att bli missförstådda och därmed få
anmälningar på sig om de pratade öppet om hur det var. En av de andra fem
anhöriga menade att många bär på en stor sorg och att det är viktigt att få
prata om det med andra. Han tyckte dock att anhöriggrupper fyller den funktionen.
Förslag och idéer om utveckling av stödet
Förslag och idéer som framkom i intervjuerna är:
Möjlighet till ekonomisk ersättning vid ledighet från arbetet för att
hjälpa och stötta sitt barn.
Mer uppmuntran från kommunen till anhöriga som orkar ställa upp
Respektfullt bemötande
Ökad förståelse för familjehems situation
180